Autonoma fordon ett hot eller en möjlighet

Debatt. Kvinnor med funktionsnedsättningar skulle kunna bryta sin isolering om de gavs makt att få möjlighet att vara med och bestämma och utforma den nya teknologin med autonoma fordon.

18 januari 2017 19:19

Utsatta människor försatta i politisk fattigdom skulle kunna ges helt nya möjligheter till delaktighet och tillgänglighet genom framtidens autonoma fordon.

Men varför vänta i ovisshet på dessa gigantiska projekt?

Kvinnor med funktionsnedsättningar skulle kunna bryta sin isolering om de gavs makt att få möjlighet att vara med och bestämma och utforma den nya teknologin med autonoma fordon.

Tillgängligheten till transportsystem måste vara självklar för alla i samhället, vilket även inkluderar personer med funktionsnedsättningar.

Det skriver Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, och i trafikmedicin vid Umeå universitet, i denna debattartikel.

I en rapport från myndigheten Trafikanalys – Jämställdhetsanalys av trender inom transportsektorn – fokuseras det på vilka möjligheter som finns att det kan uppstå en ekonomisk jämställdhet i samhället och vilka grupper som kan ges tillträde till framtidens transportsystem. Denna rapport är viktig och intressant ur flera perspektiv.

Inom bilindustrin pågår ett forsknings- och utvecklingsarbete kring autonoma fordon. I dag vet man väldigt lite om vilka konsekvenser som de autonoma fordonen får för säkerheten, tryggheten och riskerna i vägtrafiken.

Det finns också många etiska frågor som måste diskuteras om möjligheter och utmaningar med denna typ av fordon.

I rapporten från Trafikanalys nämns att ensamstående kvinnor med barn, som har den lägsta inkomsten, är en utsatt grupp i samhället. Sedan många år tillbaka är det känt att det finns grupper i samhället som är försatta i politisk fattigdom – vilket innebär att man inte har möjlighet och råd att förflytta sig i samhället.

Kvinnor med funktionsnedsättningar är mycket utsatta. Kommer alla att ha förmåga och möjlighet att använda autonoma fordon eller blir det bara begränsade grupper i samhället som får access?

I medierapporteringen har också nämnts att autonoma fordon skulle öppna oanade möjligheter för människor med funktionsnedsättningar att kunna få en förbättrad tillgänglighet och till transportsystem.

Jag tror att det är mycket viktigt att såväl patientföreningar som funktionshinderorganisationer är delaktiga i såväl planeringen som genomförandet av ett nytt transportsystem. Medaktörskap i forskningen är ett sådant led.

Här måste också transportpolitiken och funktionshinderpolitiken ha en klar överensstämmelse om att tillgängligheten måste vara uppnåelig. I annat fall riskerar såväl innovatörer, tillverkare, systemutformare som politiker att skapa orealistiska förväntningar på vad som kan vara möjligt att åstadkomma i framtiden.

Om det är på det viset att självkörande fordon kan leda till minskade döds- och skadetal och därtill öka tillgängligheten för alla i samhället är det ett viktigt steg i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet.

Nollvisionen antogs av Sveriges riksdag för 20 år sedan och är i dag en viktig ledstjärna för alla som arbetar med förebyggande arbete inom trafikområdet.

Att bryta politisk fattigdom för utsatta grupper i samhället skulle kunna åstadkommas genom att ge fler utsatta kvinnor makt att få utforma nya teknologier, lösningar och stödformer inom såväl transportområdet som det socialpolitiska området.

Det behövs en fördjupad debatt om på vilket sätt autonoma fordon i trafiken kan öka tillgängligheten och jämställdheten i samhället.

Jörgen Lundälv docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, och docent i trafikmedicin vid Umeå universitet

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ledarredaktion