Räddade av EU-direktiv inte av gonggongen

Det är märkligt att den politiska majoriteten tillåtit självutnämnda småpåvar husera bland ansvarstagande medarbetare, som vill rapportera kvalitetsbrister och annat på sin arbetsplats.

Regeringen har klokt nog fattat beslut om en proposition om genomförandet av EU:s visselblåsardirektiv. Förslaget stärker bland annat skyddet för visselblåsare.

Regeringen har klokt nog fattat beslut om en proposition om genomförandet av EU:s visselblåsardirektiv. Förslaget stärker bland annat skyddet för visselblåsare.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Ledare2021-11-18 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skellefteå kommun har en visselblåsarfunktion.

Det borde Region Västerbotten också ha.

Inte minst med tanke på den tystnadskultur och den rädsla för repressalier som tycks ha slagit rot i organisationen. Men två gånger – 2013 och 2019 – har den rödgröna majoriteten i regionen sagt nej.

När Region Västerbottens revisorer 2020 genomförde en enkätundersökning visade det sig att tre av tio medarbetare inom sjukvården upplever att de inte öppet kan diskutera kvalitetsbrister på sin arbetsplats. Än mindre anmäla.

Enligt Vårdförbundet har situationen inte förbättrats det senaste året. Utan tvärtom förvärrats.

Det kan upplevas som ett slöseri med tid och pengar att regionfullmäktige diskuterar en motion med passerat bäst-före-datum. Som i fallet med oppositionsrådet Nicklas Sandströms (M) motion om att inrätta en visselblåsarfunktion.

Regeringen har nämligen (klokt nog) fattat beslut om en proposition om genomförandet av EU:s visselblåsardirektiv.

Förslaget stärker skyddet för visselblåsare. Verksamheter med minst 50 arbetstagare blir skyldiga att införa interna rapporteringskanaler så att de som omfattas av skyddet kan slå larm. Uppgifter om visselblåsares identitet ska skyddas genom regler om tystnadsplikt och sekretess.

Så nu har regiondirektör Tommy Svensson fått i uppdrag att tillsammans med en expertpanel utveckla en visselblåsarfunktion som uppfyller lagens krav. Och det är bra. Om än väl senkommet.

Vilket gör det rimligt att motionen av den rödgröna majoriteten ansågs vara besvarad, att frågeställningen redan var hanterad.

Frågan är snarare varför regionrådet Peter Olofsson (S) och kompani sa nej till liknande motioner 2013 och 2019.

Det går det självklart att ha allehanda funderingar kring. Hur som helst är det märkligt att den politiska majoriteten tillåtit självutnämnda småpåvar husera bland ansvarstagande medarbetare, som vill rapportera kvalitetsbrister och annat på sin arbetsplats.

Politikernas ansvar?

Jo, det är den folkvalda majoriteten som bär det yttersta ansvaret för vad som händer och sker i Region Västerbotten.

Det ska dock till Peter Olofssons försvar sägas att han från talarstolen tog starkt avstånd från den tystnadskultur och den rädsla för repressalier som flera medarbetare säger sig uppleva. Vilket å andra sidan gör det än svårare att förstå varför det blivit nej två gånger.

Den här gången räddades den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten inte av gonggongen utan av ett EU-direktiv som regeringen ska implementera.