I den moderna fysiken menar man att elektroner samtidigt kan vara både partiklar och vågor.
På samma sätt kan Svenska kyrkan vara landets största medlemsorganisation och samtidigt en gemenskap av troende. Att Svenska kyrkan både kan vara en osynlig trosgemenskap och en vanlig medlemsorganisation verkar svårt att förstå.
Som kristen kan jag känna samhörighet med en anglikan i Sydafrika, en katolik i Tyskland eller en pingstvän i Sverige. Det är en osynlig ”helig allmännelig kyrka, de heligas samfund”, som vi bekänner varje gång vi firar högmässa i vårt land.
För många är det svårt att skilja på föreningstänkandet och att kyrkan samtidigt är en helig allmännelig kyrka. I den senaste valrörelsen är kravet på att alla präster ska viga samkönade par ett sådant exempel. Man har jämställt kravet på att alla präster ska godkänna kvinnliga präster med att alla ska viga samkönade par.
Ur det allmänkyrkliga synsättet är det helt olika saker. Hur kyrkan väljer att utföra juridiska tjänster åt staten har inte med någon trosgemenskap att göra. Däremot att underkänna dop eller nattvard, som förmedlas av en kvinnlig präst, är något helt annat. Det är att underkänna att kvinnor också kan vara förmedlare av det gudomliga i form av sakrament, dop och nattvard.
Medlemsorganisationen Svenska kyrkan har tydliga regler att rätta sig efter, till exempel vem som kan vara medlem, vilka rättigheter och skyldigheter en medlem har. Här kan vi inte skilja oss från någon annan medlemsorganisation i vårt land.
I våra frikyrkor hålls tanken ihop när det gäller den synliga och den osynliga kyrkan. De katolska och ortodoxa kyrkorna har löst detta med den synliga och osynliga kyrkan på ett annat sätt. Svenska kyrkans historia är annorlunda än dessa kyrkors. Hos oss har det folkliga inflytandet kommit till uttryck på sockenstämmorna. Där fick svenskarna tidig träning i demokratiska processer.
Vi i Sverige har alltså en månghundraårig tradition av lokalt självstyre. Den breda förankring som de politiska partierna innebär för Svenska kyrkan är därför bara en fortsättning på en gammal god tradition. Samtidigt är partierna en garant för att de anställda och den fromma eliten inte kan dominera totalt på alla nivåer.
På sikt tror jag att partierna bidrar till att fler vill vara kvar i kyrkan eftersom många känner att deras röst räknas.