Nej, Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra

Hur Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna agera ska bli intressant att se. Att söka samarbete med ett parti med opålitlighet och övertramp som signum imponerar inte.

Partiledaren Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater kommer aldrig att bli ett parti bland alla andra partier så länge skandalerna avlöser varandra.

Partiledaren Jimmie Åkesson och hans sverigedemokrater kommer aldrig att bli ett parti bland alla andra partier så länge skandalerna avlöser varandra.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Nyhetsbyrån

Ledare2021-10-14 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverigedemokraterna vill vara som andra partier.

Men det är de inte. Hur mycket de än försöker.

Senaste inlägget i raden av skandaler: En tjänsteman vid Sverigedemokraternas riksdagskansli är aktiv i vit makt-rörelsen. Det visar en granskning från tidningen Expo (12/10 2021).

En pikant detalj i sammanhanget är att personen under 1990-talet arbetade för Miljöpartiet. Pikant med anledning av det direktsända storbråket mellan Per Bolund (MP) och Jimmie Åkesson (SD) i söndagskvällens partiledardebatt i SVT.

Som brukligt är kommer någon högt uppsatt politiker eller tjänsteman till partiets undsättning. Den här gången är det partisekreteraren Christian Krappedal. I ett mejl till Expressen (12/10 2021) säger han: ”Självklart är det inte förenligt att vara delaktig i högerextrema miljöer och samtidigt vara aktiv inom partiet.”

Tack för klarläggandet.

Problemet är bara att det hörts så många gånger förr. Ungefär lika många gånger som partiet försvarat sig med att det handlar om händelser långt tillbaka i tiden eller om lokala företrädare utan inflytande på partiets politik.

I ärlighetens namn ska sägas att inget parti i riksdagen är utan skelett i garderoben. Om inte i nutid, som i fallet med SD-tjänstemannen, så i dåtid. Med den stora skillnaden att skandalerna mer eller mindre avlöst varandra inom Sverigedemokraterna.

Under tisdagsmorgonen stängde Sverigedemokraterna av medarbetaren. Man har också inlett ett uteslutningsärende.

SD har därmed gjort vad som måste göras för att kunna bevara någon form av politisk trovärdighet. Samtidigt ska man vara medveten om att det är partierna själva som har ansvaret att se till att personal på partiernas kanslier i riksdagen kontrolleras. Där har det brustit.

Skandalerna till trots. SD-väljarna har blivit fler. Partiet tävlar med Moderaterna om att vara näst störst. Det väljarstödet försöker SD nu omsätta i politiskt inflytande.

Ska Ulf Kristersson (M) bli statsminister måste han ge samarbetet med SD en chans. Alternativet att söka samarbete på den rödgröna sidan är otänkbart. Det skulle undergräva rollen som motvikt till partierna på vänsterkanten.

Hur Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna nu kommer att agera ska bli intressant att se. Att söka samarbete med ett parti med opålitlighet och övertramp som signum imponerar inte.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna står inför ett avgörande politiskt beslut: Släppa in Sverigedemokraterna i den politiska värmen eller förpassa det till politikens utkanter, där SD hör hemma.