Socialdemokraterna förbereder ett vinstförbud för friskolor.
Förslaget ska behandlas på kongressen i början av november.
Självklart går det att ha synpunkter på friskolornas vinster, på vinster i välfärden överhuvudtaget. Visst går det att också ha åsikter på etableringsfriheten för skolor och på kösystemen. Det är det många som har.
Det som är olyckligt är att Socialdemokraterna väljer att blunda för den svenska skolans verkliga problem: att alltför många elever lämnar skolan utan att ha skaffat sig de kunskaper som behövs för att gå vidare i skolsystemet eller i livet.
Det är problem som inte låter sig lösas med att sätta bildliga handbojor på friskolorna. Om S får stöd i riksdagen riskerar många friskoleföretag, speciellt mindre aktörer, att slås ut. Förmodligen är det vad friskolefientliga socialdemokrater vill.
Någon form av realistisk vinstbegränsning för friskolorna? Ja.
Någon form av tillsyn och eventuella begränsningar av etableringsfriheten? Ja.
Någon form av ett gemensamt antagningssystem för alla skolor? Ja.
Om det går att lösa på ett ordnat sätt. Men där någonstans borde det vara stopp.
Lite siffror: En av fyra förskolor och skolor är fristående. 400 000 barn och elever går i en fristående förskola eller skola. 95 av alla aktörer som driver friskola har bara en eller två skolor. Den genomsnittliga vinsten före skatt för fristående förskolor och skolor är 3,4 procent. 27 procent av eleverna i fristående grundskolor har utländsk bakgrund. I kommunala skolor är det 26. (Fakta: Friskolornas riksförbund)
Det är siffror värda att beakta när röda socialdemokrater och ännu rödare vänsterpartister höjer ett redan högt tonläge i friskoledebatten.
Att Socialdemokraterna höjer tonläget just nu är ingen tillfällighet. Statsminister Stefan Löfven är på väg ut och finansminister Magdalena Andersson med stor sannolikhet på väg in. Partiledarbyte i samband med kongressen.
Om Magdalena Andersson tolereras av riksdagen är en annan sak.
Ett byte på partiledarposten måste ses som ett bra tillfälle för Socialdemokraterna att vandra vänsterut igen, bort från mittens rike.
Se också friskoledebatten som en försmak av vad som komma skall.
Civilminister Lena Mickos (S) ord om att ”samhället ska återta kontrollen över välfärden” indikerar i vilken riktning socialdemokratin är på väg. Mer kollektivistiska lösningar, mindre valfrihet. Ett Sverige där S-samhället styr och ställer från början till slut.
För inte kan det väl vara så att enskilda undersåtar vet vad som är bäst för dem själva, för deras barn och deras föräldrar.