Det finns ett systemfel i svensk migrationspolitik

Ovissheten bryter ner människor. Här behövs en förändring som gör att besked kan lämnas snabbare.

Ali är inte unik på något sätt. De utdragna asylprocesserna kan många vittna om, skriver bland andra Håkan Jansson (KD), ledamot i kommunfullmäktige i Norsjö.

Ali är inte unik på något sätt. De utdragna asylprocesserna kan många vittna om, skriver bland andra Håkan Jansson (KD), ledamot i kommunfullmäktige i Norsjö.

Foto: Marcus Ericsson/TT

Debatt2021-02-15 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ali kom till Sverige under den stora flyktingvågen 2015.

Hans far hade blivit bortförd av talibanerna några år tidigare.

Hans äldsta bror flydde till Sverige och fick uppehållstillstånd 2011.

Två år senare kommer Alis mamma och småsyskon till Sverige som anhöriginvandrare. Men Ali, som vid den tiden befann sig i Iran, dit hans mamma skickat honom för att jobba, har ingen möjlighet att följa med.

Åter i Afghanistan inser Ali att han inte har någon familj kvar i landet. Han tar beslutet att bege sig till Sverige.

I Sverige återförenas Ali med sin familj i Bastuträsk. 2018 får han jobb på järnvägsstationen. Han beskrivs som ärlig och företagsam.

Under tiden har en långdragen asylprocess pågått. Först 2019 får Ali avslag på sin ansökan. Han byter spår till arbetskraftsinvandring. En ny ansökan skickas in. Ytterligare ett år går innan Ali än en gång får ett negativt besked.

Det finns ett systemfel i svensk migrationspolitik när människor hinner vara flera år i landet innan de får besked om de får stanna eller inte. Här är inte Ali unik på något sätt. De utdragna asylprocesserna kan många vittna om.

Ovissheten bryter ner människor. Här behövs en förändring som gör att besked kan lämnas snabbare.

Någonting som däremot är unikt i Alis fall är att hela hans familj har uppehållstillstånd i Sverige. Han har alltså ingen familj att återvända till. Läget hade sett annorlunda ut om familjen fanns kvar i Afghanistan.

Att splittra familjer är ingen human väg att gå.

Kristdemokraternas utgångspunkt är att familjer ska kunna återförenas. Vi har i samband med det föreslagit ett utökat försörjningskrav för anhöriga man vill återförenas med i Sverige.

I Alis fall har han själv sökt arbete och ordnat med försörjning.

Var finns det humana i att utvisa en person som har hela sin familj i Sverige?

En person som skaffat sig sysselsättning och integrerats i lokalsamhället?

Vi kristdemokrater menar inte att alla som söker asyl i Sverige per automatik ska få stanna. Men det behövs en översyn så att ärenden bedöms på ett mer korrekt sätt från fall till fall.

Migrationsverket är en statlig myndighet och myndigheter är byråkratiska. Fall har tidigare uppmärksammats där personer som tjänat några kronor för lite blivit utvisade.

Att människor som Ali ska hamna i kläm och drabbas så hårt av Migrationsverkets fyrkantighet kan inte vi se som någonting annat än ett misslyckande i svensk migrationspolitik.