Den norske kommunikationsexperten Pål Jebsen är mannen bakom uttrycket ”att göra en pudel”.
Hans fyra pudlar därhemma brukade lägga sig på rygg på golvet när de hade gjort något galet. Ur detta kom uttrycket.
Först med att göra en pudel var den socialdemokratiske bistånds- och migrationsministern Jan O Karlsson. I hans fall handlade det om dubbla löner, dels som statsråd, dels från EU. Efter några dagars mediadrev lade han sig bildligt på rygg på golvet och konstaterade: ”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag har gjort fel.”
Det har gjorts åtskilliga pudlar sedan Jan O Karlssons 2002. Senast i raden är Socialdemokraterna i Skellefteå, personifierade av kommunalråden Lorents Burman och Maria Marklund och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Sara Keisu. Tillsammans med Vänsterpartiets Agneta Hansson skriver de i en debattartikel på norran.se: Byarna ska inte betala förnyelsen av gatlysena.
Klart besked.
Därmed torde en av de längsta och mest infekterade fejderna i kommunens historia vara tillända. Det har mer eller mindre kontinuerligt bråkats om gatubelysningen i byarna sedan kommunsammanslagningen 1967. Vem som ska betala, och vem som inte ska göra det.
Dagens gatubelysning har nått vägs ände. Gårdagens energislukande armatur behöver bytas ut. Totalt rör det sig om 10 000 stolpar och armaturer. Även ledningsnätet behöver ses över. Det handlar om mycket pengar. Uppskattningsvis landar slutnotan på 100 miljoner kronor. Samhällsbyggnadsnämnden har fått i uppdrag att kartlägga behoven och ta fram en tidsplan.
För pengarna ska fram, eller som det heter i debattartikeln: ”Vi kommer att åtgärda finansieringsmodellen genom att justera tillämpningsreglerna i kommunfullmäktige och tilldela budget för detta.” Skrivningen är förvisso kryptisk, vad innebär det till exempel att tillämpningsreglerna ska justeras, men budskapet till byarna är tydligt.
Varför då denna pudel?
Det här är en diskussion som samarbetsduon Socialdemokraterna/Vänsterpartiet uppenbarligen inte vill ha. Säkerligen ligger det en hel del valtaktiskt överväganden bakom pudlandet. Det är många i Skellefteå kommun som bor utanför de orter där gatubelysningen är självklar.
Inte minst Centerpartiet har på det lokala planet tillägnat sig en allt starkare lands- och glesbygdsprofil. De har på allvar börjat utmana Socialdemokraterna om landsbygdsfolkets gunst.
Gatubelysningen är inte bara en viktig symbolfråga, det är i högsta grad en trafiksäkerhetsfråga. Det är till exempel svårt att se en fotgängare i mörkret om hen inte använder reflexer. Och i valet mellan en by som är upplyst och en som inte är det torde inbrottstjuven välja den sistnämnda.
Men bortom denna gigantiska pudel finns en annan viktig aspekt. Tonläget var nyligen ett annat. Med det nya politiska landskapet har Socialdemokraterna inte råd att vara bildligt alltför självbelåtna. De måste, precis som alla andra partier, visa ödmjukhet inför väljarna och respektera att det finns de som har andra åsikter.
Där återfinns pudelns kärna: Att det lönar sig att höja sin röst, att protestera, att peka på orättvisor. Det är det som demokrati handlar om, att kunna påverka politiska beslut, att belöna de partier/politiker man tycker gör sitt jobb och straffa de som inte gör det.