Malmö tingsrätt dömde i måndags en 19-årig man för grovt förtal till villkorlig dom och dagsböter.
”Men det får man väl inte säga i det här landet?”
Känns påståendet igen? Ja, antagligen.
En retorisk fråga som ibland ställs då någon vill påskina att vår yttrandefrihet skulle vara så pass begränsad att vissa politiska frågor inte skulle ”tillåtas” att yttras i offentligheten.
Oftast bara struntprat, eftersom den som ställer frågan mycket väl vet att vår yttrandefrihet är betydligt vidare än så.
Men det finns faktiskt saker man inte får säga.
En sådan sak är exempelvis att utnämna någon till ”Årets fuckgirl”, motivera detta med en rad grova sexuella förolämpningar och sedan dela ut ett diplom till tonerna av en låt där sångerskan själv kallar sig för en hora.
Marcus Melinder: När en feminist vid din barm - det är vi skyldiga våra sönerDetta är ett olagligt yttrande slog Malmö tingsrätt fast i måndags och dömde den 19-årige skolkamrat som läste upp motiveringen för grovt förtal. Villkorlig dom och 3000 kronor i dagsböter blev straffet, samt ett skadestånd på 10 000 kronor som ska betalas till kvinnan.
Vid samma tillfälle utsågs också ”Årets fuckboy”. Den pristagaren tycks dock ha uppskattat utnämningen, till skillnad mot hans kvinnliga motsvarighet. Och just förtalsbrottet är ett så kallat målsägandebrott, vilket innebär att det är den utsatte själv som måste väcka åtal i tingsrätten. Något som ”Årets fuckboy” alltså inte tycks ha varit intresserad av.
Aldrig tycks en varningsklocka ha larmat om att detta är fullkomligt vansinne.
Men om vi tittar förbi den uppenbart juridiska aspekten av den brottsliga gärningen och istället funderar över vilka mekanismer som ens gör detta möjligt.
Jag var full, försvarar sig den nu förtalsdömde 19-åringen.
Mmm, det är möjligt att du var. Men dessa yttranden föds inte ur ett vakuum. De föds ur strukturer. Och det är dessa strukturer som gör det möjligt för skolans studentkommitté att, i lugn och ro och förmodad nykterhet, förbereda och rama in denna motivering. Det är också dessa strukturer som på något förvridet sätt gör det rimligt för dessa individer att dessutom presentera denna grovt kränkande text inför 400 elever i en stor festsal.
Aldrig tycks en varningsklocka ha larmat om att detta är fullkomligt vansinne.
I den senaste rapporten från organisationen Friends framgår det att sexuella trakasserier tillhör vardagen för många skolelever. Dessutom vittnar både elever och personal om att en grovt sexualiserad jargong kommit att bli allmänt accepterad.
Ska vi tolerera de intoleranta?I rapporten svarade 10 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna i mellanstadiet att de blivit utsatta för sexuella trakasserier av en annan elev under det senaste året. I högstadiet svarar 15 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna ja på samma fråga.
Det är alltså tydligt att arbetet mot sexuella trakasserier i skolan måste fortsätta att vara en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet och att nolltolerans måste vara rådande.
Vi har inte råd med varken några fler ”fuckgirls” eller "fuckboys" i våra svenska skolor.