”Vi vill skapa tillväxt runt Byskeälven”

Sportfiskare oroas över konflikten. Från vänster: Tomas Persson, Jonas Boman, Peter Ohlsson och sittande Anders Cederberg.

Foto: Karin Israelsson

Han upptäckte sportfisket redan i slutet av 1980-talet. Sedan dess har resorna till fiskevårdsområden runt om i Sverige, och även utomlands, varit ett stående inslag i hans liv. Så är det för dem alla och Byskeälven ligger dem varmt om hjärtat. Stenar, grynnor och undervattensströmmar. Varje stig och vindskydd är välkända tillhåll för dem. De är dedikerade sportfiskare och tillbringar stora delar av sin fritid i närhet till fiskevatten.

Jag ber dom förklara vad som gör sportfiske så spännande och intressant. Svaren kommer direkt från flera håll.

– Det magiska laxhugget, säger Tomas Persson och Charles Merikanto tillägger:

– Vännerna runt älven.

– Det är fruktansvärt beroendeframkallande, fyller Anders Cederberg i.

De säger att det tidigare var en fröjd att fiska i Byskeälven och att vistas där. Det rådde god stämning, hjälpsamhet och engagemang för varandra, för laxens lek och för att alla, oavsett om man var fiskerättsägare, sportfiskare eller vistades kring älven av andra anledningar skulle trivas. Det är så de vill ha det. Men nu menar de att en mörk, tung filt lagt sig över fiskevårdsområdet.

– Tidigare var det en dörröppnare i sportfiskevärlden att säga att man fiskade i Byskeälven och jag kände att jag var en ambassadör, men nu skäms jag för att öppet säga att jag har fiskat där, säger Tomas Persson och Skelleftebon Jonas Boman fyller i:

– Den goda andan kring Byskeälven är borta.

De har gemensamt listat åtta åtgärder för att, som de uttrycker det, rädda fisket i Byske älv.

Orsakerna till varför de är besvikna framgår också.

– Det är billigare och trevligare att fiska i Norge nu, så är det, säger Lulebon Peter Ohlsson och får medhåll av de andra.

Sämre villkor

De säger att de inte känner sig välkomna som sportfiskare i Byske längre. Otrevligt bemötande, till och med hot och dyrare fiske är saker de nämner. Dessutom anser de att villkoren för sportfiskare försämrats sedan den nya styrelsen tillträdde 2016.

En är att möjligheten att köpa årskort i Byskeälven begränsats. En annan är förändrat regelverk kring lax- och öringfisket. De understryker att kostnaden för fiskekort i egentlig mening inte är något hinder för dem, inte heller ett rigoröst regelverk och de säger att de vill värna laxuppgång, biotopvård och annat som gynnar laxen och öringens bestånd i älven.

Men precis som skogsbolagen och representanter för Skellefteå kommun, anser de att samma regler bör gälla för alla, utan undantag. De menar också att nuvarande styrelse agerar för att minska antalet sportfiskare i Byskeälven och säger att det håller på att lyckas. Men på sikt befarar de förödande konsekvenser för Byskeälven och turismen: Färre sålda fiskekort som, i sin tur, kommer att slå hårt mot näringsidkare i Byskeområdet.

– Små campingar måste ju förlora på att inga årskort säljs, menar Jonas Boman och Peter Ohlsson fortsätter:

– Och alla näringsidkare, vad tycker dom? De förlorar ju också pengar på att sportfisket minskar. Men priserna på fiskekort har vi aldrig diskuterat eller ifrågasatt, utan vi är positivt inställda på att pengarna ska gå till fiskevård, säger Peter Ohlsson.

Men fördyringen som innebär att de tvingas köpa dygnskort är inte okej. Det menar de. Peter Ohlsson ger ett räkneexempel:

– Om jag fiskar, låt säga, 35 pass en säsong och ska köpa dygnskort i Byskeälven varje gång som kostar 350 kronor per dygn så blir det väldigt dyrt. Det kostar drygt 12 000 kronor och det är jag inte beredd att betala, säger han.

Anders Cederberg, som bor i Skellefteå och tidigare varit fisketillsynsman i Byskeälven, började med sportfiske 1984. Han drev tidigare Laxfiskelodgen i Byske. Han är bekymrad över konflikten och den dåliga stämningen som han säger uppstått kring skogsälven. Han säger också att fisketillsynen i dag är otillräcklig, något de alla menar är oerhört viktigt.

Välkänd konflikt

Konflikten kring Byskeälven påverkar också bygdens och älvens renommé – i negativ mening, anser de. De säger att den är välkänd, inte minst i sportfiskekretsar, något de alla känner sorg över. Myndigheter, länsstyrelser och kommuner där lax- och öringfiske bedrivs känner till konflikten i Byske som det stora sorgebarnet.

De är fullt medvetna om att alla inte kan få sin vilja fram i alla avseenden, men anser att man borde kunna samarbeta och få till en väl, fungerande fiskevård och arbetsstruktur kring älven som känns okej för alla - oavsett om du är fiskerättsägare eller sportfiskare.

– I en fiskeförening så bör det också sitta folk som har kunskap om fiske och om fiskevård och så är det inte nu, säger Anders Cederberg.

Charles Merikanto från Stockholm är en dedikerad sportfiskare. Han är välkänd i Byske och har nyligen flyttat till Skellefteå – delvis för sportfiskets skull.

Charles Merikanto är välkänd i Byskeområdet. Han har vistats där, kontinuerligt, i många år för att fiska i Byskeälven.

Foto: Karin Israelsson

– I 27 år har jag vistats säsongsvis i Byskeälven för att fiska lax och öring, men nu känns det inte roligt längre.

De säger också att deras ambassadörskap för Byskeälven lockat sportfiskare från hela världen och att det handlar om mycket pengar till fiskevårdsområdet. Pengar de helst skulle vilja se gå rakt ner i älven – för fiskevårdande åtgärder.

– Jag vill att vi ska få tillbaka en bra stämning kring Byskeälven, säger Tomas Persson och Anders Cederberg tillägger:

– Det enda vi vill är att fiska i Byskeälven på lika villkor och sedan ligger det också i vårt intresse att skapa tillväxt runt älven.