Till exempel Nina, som tas in på psykiatrisk avdelning, får en slang i näsan så hon går upp några kilo och när det är klart skickas hon ut. Utan några samtal?
– Svält och låg vikt påverkar hjärnans funktion och minskar förmågan att arbeta terapeutiskt med att förändra tankemönster. Fokus blir på att normalisera vikten för att skapa förutsättningar för fortsatt arbete via terapeutiska samtal. Vi känner inte igen bilden av att samtal uteblir. För de flesta inneliggande patienter med ätstörning pågår samtalskontakten under vårdtiden och fortsätter efter utskrivningen, säger Lena Pettersson, verksamhetschef på psykiatriska kliniken.
Men öppenvården fortsätter bara med vägning en gång i veckan. Inga samtal. Inga verktyg för hur hon ska bemästra demonerna där hemma, trots viktnedgång. Det fungerar ju inte?
– Eftersom vi inte kan kommentera enskilda fall och så blir det omöjligt att kommentera personalens uteblivna reaktion på viktnedgången. Generellt sett kan man säga att stora variationer i vikten ofta har att göra med varierat vätskeintag. Till exempel kan vikten vid det tidigare vägningstillfället ha varit oväntat hög och när man ser på vikten över tid är den aktuella nedgången på två kilo inte alarmerande. Snarare en återgång till förväntad nivå, säger Marja Ojala, medicinskt ledningsansvarig överläkare.
Lena Pettersson och Marja Ojala menar att det är ett fåtal patienter som behöver slutenvård och sondnäring. Dessa patienter har ofta en annan psykiatrisk samsjuklighet, det vill säga ytterligare psykisk ohälsa som komplicerar behandlingen.
– Om man har levt med sin ätstörning under större delen av livet innan man söker hjälp kan målsättningen att bli helt fri från ätstörningssymtom vara för svår. Tankemönstret är så etablerat att det under överskådlig tid inte helt går att förändra. Fokus kan då vara på livskvalitet och en vikt som inte innebär risk för liv och framtida men, säger Lena Pettersson.