Abortvägrarna förlorade.
I förra veckan kom beskedet: Europadomstolen för mänskliga rättigheter väljer att inte ta upp fallet med de abortvägrande barnmorskorna Linda Steen och Ellinor Grimmark.
Därmed sätts förhoppningsvis punkt för en flera år lång juridisk process mellan de båda barnmorskorna och de svenska regionerna. Efter att ha fått avslag i svenska instanser vände de sig till Europadomstolen. Som inte beviljade prövningstillstånd. Men tro nu inte att abortmotståndarnas kamp är över för det. De lär komma igen.
Det är det här det handlar om: De båda barnmorskorna jobbade vid vårdinrättningar i Region Jönköping respektive Region Sörmland. De fick inte fortsätta jobba kvar som barnmorskor när de inte ville utföra aborter, som ingår i en barnmorskas arbetsuppgifter. De hänvisade till religiösa skäl och till samvetsskäl. När de inte fick jobba kvar ansåg de sig diskriminerade.
Europadomstolen motiverar sitt beslut att neka prövningstillstånd bland annat med att ”den anställde under svensk lag är förpliktigad att utföra alla sina arbetsuppgifter” och att inskränkningen av religionsfriheten är proportionerlig och ”nödvändig i ett demokratiskt samhälle”. Väl tänkt och väl formulerat.
Europadomstolens ställningstagande är lika välkommet som det är viktigt. För det här handlar om så mycket mer än bara två barnmorskors kamp för att kunna vårdvägra.
- Det handlar också om att att den som söker sig till abortvården inte ska behöva riskera möta personal som ifrågasätter deras val och rätt till vård.
- Det handlar också om den internationella antiabortrörelsens försök att gradvis försämra aborträtten med målet att helt avskaffa den. Fallet stöds bland annat av Alliance Defending Freedom, en av världens mest inflytelserika kristna lobbyorganisationer. Barnmorskornas advokat Ruth Nordström har nära kopplingar till den internationella antiabortrörelsen.
Men bortom den sortens konsekvenser finns ren och skär logik: Den bilmekaniker som inte vill byta olja lär knappast få jobb som bilmekaniker, sak samma med målaren som inte vill tapetsera eller tjänstemannen som inte vill använda dator. Jämförelsen haltar, jag vet, men om man inte är beredd att utföra alla arbetsuppgifter som hör till yrket bör tänka om.
Svårare än så borde det inte vara.
Men uppenbarligen är det det.
I Sverige gäller fri abort fram till och med graviditetens 18:e vecka. Det är den gravida kvinnan som har rätt att själv besluta om hon vill göra abort eller inte. Efter vecka 18 måste man ansöka hos Socialstyrelsens rättsliga råd för att få göra abort. Abort efter vecka 18 är tillåtet om det finns ”synnerliga skäl”.
Så ser det inte ut i alla länder. Priset för en sträng abortlagstiftning betalas av kvinnorna. Ungefär 47 000 dör som följd av osäker abort varje år och ytterligare tiotusentals får grava hälsokomplikationer. Enligt Världshälsoorganisationen WHO finns det flera studier som visar att skärpta abortlagar inte leder till färre aborter – snarare att kvinnor tvingas riskera sina liv.
Abortmotståndarna har lidit ett betydande nederlag. Nu när Europadomstolen sagt sitt, när de i princip täppt till möjligheten att gå den juridiska vägen genom att hävda religiösa skäl och samvetsskäl är frågan i varje fall för stunden utagerad. Men som sagt var. Abortmotståndarna kommer inte att ge upp så lätt. Nya strider lär komma.
Men en seger är en seger. Och Europadomstolens klarläggande är viktigt: Det är inte en mänsklig rättighet att vara barnmorska, eller bilmekaniker för den delen.