Foto: Janerik Henriksson/TT
Det finns en lite rörande naivitet i svenskarnas förhållande till vinster i välfärden.
Sex av tio tycker att det är ett ganska eller mycket bra förslag att förbjuda privata välfärdsföretag att dela ut vinst.
Samtidigt som sju av tio fortsatt vill kunna välja vårdcentral, skola och äldreboende från såväl privata företag som kommuner eller landsting.
Inga vinster, inga alternativ, svårare än så är det inte. Det är dags att välja sida nu, som Peps Persson sjöng på sin bredaste skånska en gång i tiden.
En annan som behöver välja sida är statsminister Stefan Löfven (S). Han vet att det omkring 850 sidor tjocka betänkande som utredaren och partikamraten Ilmar Reepalu på tisdagen lade på regeringens bord inte har stöd i riksdagen.
Stefan Löfven har ett par realistiska alternativ:
- Lägga fram välfärdsutredningens betänkande. Vänsterpartiet blir glada, men regeringen förlorar omröstningen i riksdagen.
- Förhandla med de borgerliga partierna, bland annat om vinsttak eller inte. Vänsterpartiet blir skitsura och avbryter budgetsamarbetet med regeringen. Vilket får de borgerliga partierna att jubla eftersom Vänsterpartiets inflytande över svensk politik därmed blir noll och intet.
- Göra det hela till en valfråga 2018.
Frågan är hur Stefan Löfven tänker. Ska han acceptera Vänsterledaren Jonas Sjöstedts ultimatum, tomma tunnor skramlar mest, eller ska han äntligen förmå inse att bortom alla tänkbara begränsningar för välfärdsföretagen så är det verksamheternas kvalitet som är det centrala.
Det måste sticka väldigt mycket i ögonen på vänsterpartister, och uppenbarligen också på många socialdemokrater, att det finns framgångsrika företag som konkurrerar med offentlig verksamhet. Att det finns företag som använder sina resurser effektivare än offentlig sektor och som faktiskt ger människor vad de efterfrågar.
Det är mycket som sagts i debatten, som varit både sträckbänkslång och koleriskt eldfängd. Ren och skär fondsocialism, vrålade C-ledaren Annie Lööf. En valfrihet motsvarande den i DDR, fastslog Håkan Tenelius, Vårdföretagarnas näringspolitiske chef. På andra sidan skranket har V-ledaren Jonas Sjöstedt gastat sig hes.
Ett nytt ord har också på allvar blivit en del av det svenska politiska språket – övervinster. Det hade varit intressant att veta vad utredaren Ilmar Reepalu och till exempel Kommunals ordförande Tobias Baudin egentligen menar när det använder sig av det ordet – bortom procentsatser och retoriska krumelurer.
Det väntar en strid om välfärdsvinster. En strid som förmodligen inte kommer att avgöras förrän efter valet 2018.
Så bra, då kan Löfven, Reepalu, Sjöstedt med flera fundera på följande frågor: Ska ett taxibolag som sköter kommunens färdtjänst också ”föräras” ett vinsttak. Hur blir det med bokförlaget som levererar läromedel till den kommunala skolan, får de göra vinst? Hur blir det med byggföretagen som bygger och underhåller kommunala fastigheter, med entreprenörfirman som asfalterar kommunens vägar? Med arkitektbyrån som ska rita det nya kulturhuset?
Det är nästan två månader kvar till julafton. Ändå är det på sin plats att plocka fram en av julens slagdängor och klassiska sånglekar med en reviderad text: Skattepengar är vi allihopa, allihopa, allihopa …
Betydligt bättre och mer lättförklarat blir då de borgerliga partiernas förslag med tillståndsplikt, ledningsprövning, nationella kvalitetskrav och skärpta sanktioner för dem som inte sköter sig.
