1933. Kökets personal: Ellen Yllander, köksföreståndare, Elin Jakobsson, första kokerska, Ellen Engman, panndisken, köksbiträdena Signe Lindström, Magnhild Lövgren och Anna Nyberg samt Rut Holmgren, Köksbiträde och servitris i läkarmatsalen. Foto: Okänd fotograf/Skellefteå museum.
Historieresan börjar 1869 då stadens nybyggda vårdinrättning tar emot sin första patient. Det var änkan Lovisa Öhman som plågades av en uppsvullen fot och ett smärtande ben. Hon skulle regelbundet komma att besöka lasarettet ända fram till sin död 1881. Lovisa levde under fattiga omständigheter och led av reumatism. Behandlingen var mat och värme. Någon medicin fanns inte att tillgå.
Det gamla sjukhuset låg i hörnet av Hörnellgatan och Strandgatan. Mycket har förändrats under lasarettets historia. Men ett ständigt inslag – nu som då – är personalbrist, överbeläggningar och dålig ekonomi. Tillstånd som sjukvården verkar vara förföljd av.
Under de första tio åren var patientbeläggningen ganska konstant på ungefär 130 patienter per år. Med åren ökade trycket mot vårdinrättningen och beläggningen på sjukhuset sköt i höjden. Under 1913 vårdade lasarettet 830 patienter.
De första åren bestod personalen av läkare, syssloman, predikant vaktmästare, sjuksköterska, kokerska och piga. En ganska liten skara människor som skulle driva lasarettets verksamhet. Det troligaste var att personalen aldrig var lediga utan var i tjänst veckans alla dagar. Läkaren var tvingad att ansöka hos medicinalstyrelsen när han skulle vara frånvarande. Dessutom låg det på läkarens ansvar att bemanna tjänsten med en vikarie.
Ekonomin har hela tiden varit en faktor som direktionen tvingats brottats med. Vissa år var det till och med så att lån fick finansiera verksamheten. 1875 fick sysslomannen i uppdrag att reparera lasarettets 32 par tofflor. Ekonomin var så dålig att det inte fanns pengar att köpa nya, trots att de ansågs förbrukade.
Kronisk magkatarr, bindvävsinflammation, bleksot, svulster, reumatism samt sårskador var vanliga åkommor under slutet av 1800-talet. På den tiden var inte operationer något man sysslade med i någon större omfattning utan endast i undantagsfall. Först i början av 1900-talet började kirurgin visa framsteg och man kan se en betydande uppgång i antalet utförda operationer. 1902 opererades 17 patienter i Skellefteå, men två år senare hade den siffran ökat till 273. Detta var en viktig anledning till att man beslutade att bygga det nuvarande lasarettet i Skellefteå, som så småningom invigdes 1915 .
Trots att det nya lasarettet skulle lösa bristen på sjuksängar, var överbeläggningen fortsatt stor. På 1920-talet fanns 60 ordinarie sängplatser, men i genomsnitt hade man 85 patienter inskrivna. Detta möjliggjordes av att dagrum och badrum byggdes om till sjuksalar.
Lasarettet skulle på den här tiden vara en självförsörjande enhet, så djurhållning och grönsaksodling var en naturlig del i verksamheten. Trädgården gav grönsaker, grisarna kött och från det egna bageriet kom brödet.
1940 anställdes Olle Burström som sjukhusets vaktmästare. Han började med de vanliga vaktmästarsysslorna: att dela ut post, hala flaggan och ta hand om de döda. Men han hjälpte även till med att klippa upp gips och hänga gardiner. Vaktmästarjobbet innehöll allt mellan himmel och jord. Under de första åren hjälpte han också till vid obduktionerna med att förbereda kropparna innan läkarna kom in och tog över. Allt medan obduktionerna ökade gjorde Olle fler och fler obduktionssysslor för att till slut utföra dem på egen hand. Han var vaktmästaren som blev obducent. En självlärd obducent hade knappast varit aktuellt i dagens sjukvård.
Låt oss göra en snabb tidsresa genom lasarettshistorien:
1862– Frågan om ett första lasarett i norra länsdelen väcks av landstingsman Abraham Ruth som lägger en motion om en lasarettsplacering i Skellefteå.
1865– Beslutar lasarettsdirektionen för norra distriktet att lasarettsbyggnaden ska vara 45 gånger 20 alnar stort. 24 patienter ska det nya sjukhuset vara dimensionerat för. Lasarettet byggs i kvarteret Lärkan i hörnet av Hörnellgatan och Strandgatan.
1869– Lasarettets första patient Lovisa Öhman skrivs in. 50-åriga Lovisa blir utskriven efter 13 dygn.
1877– Landstinget beslutar att lasarettet i Skellefteå ska reservera nio platser för medellösa patienter.
1895– En vattenledning dras in från älven. På så sätt slipper man de besvärliga och dyra vattentransporterna.
1906– Lasarettet genomgår en större reparation där även läkarbostaden ändras till sjukrum.
1912– Bygget av det nya lasarettet påbörjas.
1915– Patienter flyttas från det gamla till det nya lasarettet. Sjukhuset, som än i dag ligger på samma ställe, invigs. Lasarettet har en lasarettsavdelning för 60 patienter samt en tuberkulospaviljong för 50 patienter.
1920– Direktionen beslutar att uppföra svinhus, vedbod och gödselrum intill lasarettets stallbyggnad.
1922– Skellefteå lasarett inrättar ett eget bageri med en bagerska och ett biträde.
1930– Arkitekten Laurell får i uppdrag att göra ritningarna till den första utbyggnaden.
1934– Lasarettet har trots utbyggnaden fortsatt för många patienter. Detta år har man en överbeläggning på 72 procent.
1938– Nativiteten inom Skellefteå lasaretts upptagningsområde är störst i landet och direktionen föreslår att en ny förlossningsavdelning ersätter den gamla som har sju platser.
1939– ”Min första lön på lasarettet var 40 kronor i månaden. Vi arbetade från sju till sju”, berättar väverskan Kerstin Asplund.
1940– Kirurgavdelningen vårdar under våren och sommaren 57 norska, finska och svenska krigsskadade från finsk-ryska kriget.
1945– En nybyggd kirurgavdelning tas i bruk.
1953– Tre nya avdelningar öppnas: Kvinno-, barn- och öronavdelningen. I och med det övergår verksamheten från att ha varit ett normallasarett till att bli ett centrallasarett.
1966– Blodgivarcentralen tas i bruk. Tidigare hade gamla operationsavdelningen ett litet rum som användes vid behov.
1970– En överläkartjänst i psykiatri nyinrättas.
1975– Psykiatrisk barn- och ungdomsverksamhet startas upp.
1978– ID-band på patienterna införs på Socialstyrelsen rekommendation.
1984– Kvinnoklinikens nyrenoverade lokaler invigs. Skellefteå har härmed en av Sveriges modernaste kvinnoklinik.
1989– Lasarettets barnavårdscentral lägger ner och personalen överförs till distriktssjukvården.
Källa:Skellefteå lasarett 1869-1990
1967. Olle Burström, Skellefteå lasaretts vaktmästare och självlärde obducent. Foto: Okänd fotograf/Skellefteå museum.