Hälleforshundarna Oryx och Asko hemma igen efter ha varit borta en månad. ” Asko som är den yngre har klarat sig lite bättre. Nu börjar de att gå upp i vikt och Asko kan busa lite, säger husse Björn Sjöstedt.
Det var en helt vanlig dag för Björn och sonen Alfred som skulle bara gå ut på gården i Stormark för att leka och samtidigt rasta hundarna Oryx och Asko. Plötsligt drog bara hundarna i väg från gården.
– Det är ju jakthundar, jag tror att de hade fått upp ett spår på en älg men att de snart skulle komma tillbaka för det brukar de alltid göra, säger Björn.
Den äldre Oryx är lite mer medtagen än Asko. De ligger gärna inne i värmen.
”De får bara vara ute korta stunder än så länge”, säger Björn.
Fyra gånger per dag får hundarna mat för komma upp till samma vikt som de hade tidigare.
”När jag mötte dem vid rävfällan kröp de bara ihop nära mig”, säger Björn.
Efter någon timme så tog Björn bilen för att leta efter hundarna, men inget napp. Dagen efter var han återigen ute och letade men hittade inga spår efter hundarna. Dagarna gick och Björn var ute och letade varje dag, både med skoter och bil men utan resultat. Efter några dagar tog Björn kontakt med en djurkommunikatör från södra Sverige som sa att de levde men kunde inte peka ut platsen.
Björn började att leta allt längre bort från gården flera men inget spår av hundarna. Han satt ute i skogen och eldade, satte ut mat med förhoppning att han skulle hitta dem. Efter två veckor så började han att tappa hoppet att de fortfarande var vid liv. Fick tips om en ny djurkommunikatör som kunde säga en plats och att de hade jagat renar. Då tog han kontakt med renägare Nils Omma som har varit till stor hjälp, men ändå inget spår av Oryx och Asko. Björn satte upp lappar med bilder på anslagstavlor, busskurer, och efterlyste de på facebook.
– Det hade varit kallt och bäckarna är förrädiska den här årstiden, så jag trodde att de var döda, berättar Björn.
När hundarna varit borta nästa en månad så ringde det en man och sa till Björn att. ”jag tror att vi har hittat dina hundar”. Det var en skoteråkare som bara av en slump hade stannat vid en rävfälla och hörde ett svagt krafsande ljud från fällan. Björn tänkte att det var helt osannolikt att de skulle leva efter så lång tid. Han åkte dit och där var Oryx och Asko helt utmärglade och slöa, men ändå vid liv. Det fanns ingen avföring och de hade försökt att gräva och bita sig ut ur fällan. Det blev ett akutbesök till veterinären och den äldre Oryx fick dropp.
Jag trodde de var döda efter så lång tid
– Nu ligger de hemma i värmen och har börjat att gå upp i vikt och är bara ute korta stunder. De har återhämtat sig otroligt bra både fysiskt och psykiskt. De får mat fyra gånger per dag och de tycker nog att jag är lite snål om maten. Men en liten korvbit kan de få som lite extra. Jag känner otroligt lättad, för Oryx och Asko är ju viktiga och betyder mycket för mig, säger Björn.