Skellefteå FF kommer att få slita hårt för att klara sig kvar i ettan.
På måndagkvällen briserade bomben: Skellefteå FF sparkar tränarduon. Det började som ett löst rykte, men snart stod det klart att Krister Lundgren och Håkan Lundström får lämna sina uppdrag med omedelbar verkan. Sportkommitténs tålamod är slut. Förlusten mot Dalkurd i söndags blev droppen.
Och givetvis ska man inte vara nöjd när man tittar på tabellen. FF, som enligt föreningen själva borde vara ett mittenlag, ligger på nedflyttningsplats och har resultatmässigt inte rosat marknaden under hösten. Men så kommer då frågan: vad beror det på? Är det tränarna som inte lyckats plocka fram det bästa ur truppen? Eller är truppen helt enkelt inte tillräckligt bra? Och vilken betydelse har det att lagets drabbats av skador på bärande spelare som Olov Bergkvist, Radek Erlich, Patrik Broman; Krister Andersson och Petter Thelin?
Givetvis går det inte att peka ut en enskild orsak till att resultaten uteblivit, utan det är säkerligen en kombination av flera saker. Krister och Håkan har båda mångårig erfarenhet av elitfotboll och en förmåga att ingjuta självförtroende och utveckla unga spelare. De kändes som ett perfekt alternativ på tränarfronten. Men då resultaten uteblivit är det logiskt att FF vill ha in en ny röst och någon som ser på laget med nya ögon, men därifrån till att ge tränarna sparken är steget långt.
Personligen tror jag inte att den största förklaringen till att FF ligger där de ligger är tränarduon, utan laget har helt enkelt inte räckt till. Truppen har varit för tunn när flera av de tänkta nyckelspelarna skadats och andra inte hållit den höga nivå som förväntats. Klivet till division I är oerhört stort och nu gäller det för FF att överleva och visa att man har i ettan att göra. Nu är det upp till varje spelare och varje ledare runt laget att göra allt i sin makt den tid som återstår. Att herrfotbollen i stan behöver ett lag i division I råder det inga tvivel om.