Jag är radiot. Varje dag börjar och slutar i sängen med P1 i örat. Om jag vaknar på natten blir jag väldigt störd om det är under P1:s sändningsuppehåll. Dagtid blir det ett mer osammanhängande lyssnande bortsett från några favoriter som jag sällan missar. Jag får mycket information om de mest skiftande ämnen via denna kanal. Nyheter, kultur, samhällsfrågor, underhållning och mycket mera.
Programmet ”Tendens” hade i samband med Allhelgonahelgen en serie om olika människors sätt att hantera sorg. I samband med det fick jag en aha-upplevelse om min egen bearbetning av sorgen efter mamma.
Hon dog oväntat fort efter bara en vecka på sjukhus. En tid efter begravningen reste jag upp till Malmberget för att sortera och städa ut hennes personliga tillhörigheter och kom en sen höstkväll, ensam och modstulen, till hennes lägenhet.
I badrummet, bland toalettsakerna, fanns hennes ansiktskräm. Innan jag lade mig i mammas säng den kvällen, smorde jag in ansiktet och fick då en tydlig förnimmelse av hennes närvaro. Min doftupplevelse gav mig en oväntad trygghet mitt i min djupa sorg.
I dag har det gått mer än 20 år sedan mamma dog och utan att ha reflekterat så mycket över varför, använder jag samma hudkräm. Den tillverkas fortfarande och enda skillnaden är att den i dag är förpackad i en plastflaska istället för en av glas.
Jag har inte tänkt på varför det är så viktigt för mig att alltid ha några flaskor på lager i badrumsskåpet. Inte heller har jag förstått varför jag får en lätt panikkänsla i maggropen när sista flaskan är halvfull. Lättnaden är total när märket fortfarande finns kvar på butikshyllan.
Först nu har jag förstått att min tacksamhet och barndoms tröst hela tiden funnits innesluten i en alldeles speciell doft, bevarad i en flaska i vårt badrum.
Christina Ohlsson
Lättnaden är total när märket fortfarande finns kvar på butikshyllan.