Kontakten via Skype blev genombrottet som Tobias har väntat på i så många år.
Norran har tidigare berättat om Tobias Öhrn och Maria Långström, som båda adopterades från Chile under oklara förhållanden. För ett år sedan hade Maria äntligen hittat sin biologiska mamma och planerade en resa hem till henne, men det skulle dröja innan Tobias hittade sin familj.
En livslång gåta är löst – Tobias har funnit sin släktNu, efter ett första möte i chilenska Temuco, är han tillbaka i Skelleftehamn. Tobias berättar att hans biologiska syskon kände igen honom när de först fick kontakt via Skype.
– Vi har samma kinder, haka, leende och vi sjunger i samma tonhöjd. Alla gillar tydligen att sjunga i familjen. Jag bestämde mig för att resa dit och träffa dem.
Väl framme på flygplatsen gick en nervös Tobias för att hämta sitt bagage, som visade sig ha fastnat i Santiago. På vägen genom terminalen hörde han hur det knackade mot en ruta. Bakom glaset stod en stor skara syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn och vinkade glatt.
– Det var ett stort spektakel och mycket känslor.
Familjens återförening uppmärksammades både i chilensk tv och press.
– Känslorna har gått upp och ned. Man har varit jätteglad ena stunden och ledsen den andra, på grund av allting som man har fått veta om sin bakgrund.
Den känslosamma återföreningen har även uppmärksammats i chilensk media.
Övervuxen massgrav
Enligt SVT:s granskning i januari 2018 kan många av barnen som adopterades från Chile till Sverige under 70- och 80-talen ha tagits från sina mammor utan deras medgivande. Familjer i socialt utsatta situationer ska ha varit särskilt drabbade.
Chilenska adoptivbarn i SkellefteåVar det likadant för din familj?
– Ja. Hela familjen blev splittrad där i början. Jag försvann och efter en tid försvann även mina syskon, socialen kom och tog hand om dem, säger Tobias.
Äldste brodern Ruben och systern Norma ska ha gett sig ut på gatorna och letat efter de andra, knackat dörr på barnhemmen och försökt prata med olika socialarbetare.
– Var är våra syskon? De sade bara ”vi vet inte var de finns, men de har det bra”.
Det skulle dröja över 40 år för Tobias att få veta vad som hände med familjen i Chile.
Innan 1997 hade båda föräldrarna gått bort. Deras mamma ligger begravd vid en familjeplats, men Tobias har fått höra att det inte fanns pengar till hans biologiska pappas begravning.
– Han blev dumpad i en sorts massgrav. Så eländigt var det då. Jag besökte massgraven och nu är den igenväxt med jord och buskar. Det var lite jobbigt.
Inget minnesmärke alls?
– Nej, ingenting.
Gråt och korstecken
Under resan har Tobias även fått uppleva stora klasskillnader. Han berättar om praktfulla villor och spartanska plåtskjul som kantade olika sidor av samma väg.
Har du lyckats komma i kontakt med hela din biologiska familj?
– I stort sett alla, det kanske är någon som saknas. Jag vet kanske inte hela sanningen heller, det finns en tystnadskultur där som jag inte riktigt har förstått mig på.
Tobias om första känslosamma mötet på flygplatsen: ”Man tror att man drömmer.”
Sammantaget ramas besöket i Temuco fortfarande in av glädje. Av ekonomiska skäl har familjen i Chile inte samma möjlighet att hälsa på som Tobias har. Därför tänker han resa tillbaka.
– De grinar var och varannan stund och är lyckliga över att familjen är samlad igen. De tackar herren, för de är katoliker, och gör korstecken över kroppen. Man blir nästan lite religiös själv, säger Tobias och skrattar.
Vad betyder det här för dig?
– Oerhört mycket. Att få hitta sina rötter och se var man kommer ifrån, det är jätteroligt att få uppleva det.