På avstånd. Det är långt mellan Kåge och Kurdistan, men oron känner inga gränser för Sami Kurdi. Foto: Lars Eriksson.
Bilderna från terrorns frammarscher flimrar förbi på tv:n som står på i vardagsrummet. I en lägenhet i Kåge sitter Sami Kurdi, 36 år, och ser alla hemska bilder från sitt hemland. Terroristerna kallar sig muslimer, men det gör även Sami. Där tar alla likheter slut för de är på väg att döda hans landsmän. Han tar med bestämdhet avstånd från terroristernas krig och säger att det inte handlar om religion utan politik. I hans värld är Gud god och har inget med den ondska dessa organisationer sprider i regionen och vidare ut i världen.
Han känner sig orolig för att de radikala islamistiska idéerna ska sprida sig hela vägen ända upp till våra breddgrader.
– Snart kan vi få problem här i Sverige, till och med i Skellefteå. Hur ska man veta att det inte kommer in några al-Qaida-anhängare till Sverige? Jag hoppas att poliserna har bra koll på alla som kommer in i landet.
Han tycker inte att man ska kunna åka från Sverige, ansluta sig till de radikala islamisternas krig i ett annat land och att sedan helt obehindrat kunna återvända till Sverige. Det måste myndigheterna sätta stopp för.
Han är kurd – ett folk med en egen plats på jorden, Kurdistan. Men de är också ett folk utan egen stat. Kurdistan är i dag en del av andra länder och saknar självständighet. Iraks, Irans, Syriens och Turkiets gränser skär genom området och delar upp landet i fyra olika delar. De är också stater som motsätter sig ett självständigt Kurdistan. Sami kommer från den irakiska delen av Kurdistan.
– Vi är ett folk utan rättigheter, säger Sami Kurdi.
Varje dag dör kurder i kampen för ett fritt land. För bara ett par månader sedan nåddes han av beskedet att hans barndomskamrat och bäste vän, Kawa, dödats i kriget.
Han plockar upp sin mobiltelefon och bläddrar fram en bild på kompisen. Från skärmen tittar en man rakt in i mina ögon. En man, mitt i livet, som ser helt lugn och avslappnad ut. Han ser så levande ut. Nu är han död i ett krig där fronten endast går någon mil från Samis hemstad Arbil.
Beskedet om vännens bortgång har gjort honom ledsen och oron för de som är kvar i hemlandet har ökat. Han hade redan innan förlorat alltför många vänner och släktingar.
– Jag är orolig för min familj. Men jag är också orolig för alla kurders säkerhet i Kurdistan.
Han går och hämtar en tavla som hänger i hallen. Tavlan föreställer en allvarlig man med mustasch som gör honnör. Det är Kurdistans president, Massoud Barzani.
– Det här är en riktig man, säger han och kysser tavlan vördnadsfullt.
Sami kom till Sverige för nio år sedan och i Skellefteå har han bott sedan fem år tillbaka. Han jobbar som pizzabagare och tycker inte att det har varit svårt att hålla sig med jobb.
– Vill man jobba så hittar man ett arbete.
Sverige är ett bra land att leva i, men han känner sig inte som svensk. Rent formellt kommer han från staten Irak, men det är inget land han känner någon samhörighet med. Han är och kommer alltid att vara kurd, förklarar han.
För Sami Kurdi lever drömmen om ett fritt land för kurderna. Han tror, han hoppas, han vet att friheten för kurderna kommer. Frågan är bara när.
– Min högsta dröm i livet är att få hålla ett kurdiskt pass i min hand.
Sami ställer sitt hopp till omvärlden. Han önskar att Sverige ska skicka militär hjälp till Kurdistan.
Han tittar mig rakt in i ögonen samtidigt som han med ena handen klappar mig försiktigt på armen.
– När Kurdistan är ett fritt land åker jag tillbaka till mitt hemland.