En vinterdag för åtta år sedan kom den då fjortonårige Hassan Yousefi ensam till Sverige från hemlandet Afghanistan där han tvingades växa upp snabbt. Där fanns inte möjligheten att spela i ett fotbollslag.
– Jag spelade inte i ett lag utan vi hade plastbollar och tegelstenar som målstolpar. Man kan inte förstå skillnaden om man är född här i Sverige. Där måste du jobba redan när du är tolv och du har inte möjlighet att få vara barn. Men det får man här.
Den chansen fick han däremot när han kom till Sverige och Bureå. Där träffade han många nya vänner.
– Det är som med skolan att man skaffar sig kompisar av olika slag. Man har ett gemensamt mål och samma intresse och då är det lätt att gå samman.
Sunnanå välkomnar alla och i dag är lika många spelare födda i Sverige som i andra länder. Enligt Yousefi är det inte så i alla klubbar.
– Jag har hört av andra spelare att de inte vill gå till vissa lag då det är svårt att komma in där om du har utländsk bakgrund. Här i Sunnanå bryr sig inte tränarna om det, jag tror att vi är mer öppna än andra lag.
Tränaren Erik Jansén:
– Det känns självklart att alla är välkomna hit.
Ayanle Ismail Ahmed kom till Sverige 2011. I dag är han inne på sitt andra år i SSK och lagkompisarnas snack på planen och vid sidan av den, underlättade för honom att lära sig svenska, som han i dag talar flytande.
– Det är lättare att lära sig prata svenska om man lär känna nya vänner i laget och pratar med dem eller lyssnar när de pratar med varandra. Det hjälpte mig mycket, man lär sig många nya ord på det sättet, säger han.
– Idag är fotbollen allt för mig och jag försöker satsa på att bli något inom fotbollen.