Rune Olofssons intresse för elbilar startade för 20 år sedan när han köpte en leksakselbil till barnen. För 7-8 år sedan träffade han en man som byggt om en Polo till en elbil och blev fascinerad, men insåg att det skulle bli krångligt att få igenom en ombyggd bil i besiktningen.
Istället har han hållit koll på elbilsmarknaden för att försöka hitta en vettig bil att köpa.
– Det handlar om ny och bra teknik och energimässigt så kommer man minst dubbelt så långt jämfört med bilar som körs på fossila bränslen. Systemet är helt enkelt effektivare.
Elbilar provkördes i BissjönValet föll till slut på en begagnad Tesla. Ett köp som ledde till diskussioner hemma.
– Ska man lägga så mycket pengar på en bil? Vi hade sålt huset och mitt företag. Det blev lite pengar över och jag hade en ganska ny laddhybrid som jag bytte in. Suget blev för stort. En del tjänar man också igen på minskade bränslekostnader. Jag vägde även in miljöaspekten. Vi har mycket ren energi här.
I Runes fall kostar det inget att ladda batteriet under bilens livstid. Så var det om man beställde en Tesla före januari 2017. Men annars skulle det kosta cirka två kronor milen.
På 1,5 år har han hunnit bekanta sig en hel del med dess köregenskaper. Han får ofta frågor om bilen från nyfikna människor och delar gärna med sig av sina erfarenheter.
– Den är som en helt vanlig bil med automatlåda men maskinellt är den totalt annorlunda. Det är inget som surrar. Man hör bara vägljudet och ibland ett visslande från frekvensomriktaren som reglerar farten.
Håller i ratten
En annan skillnad är att han nästan aldrig använder bromsen eftersom motorbromsen bromsar betydligt mer.
Norran bjuds på en tur till Kåge och tillbaka. Det visar sig bland annat att bilen har vissa självkörande egenskaper. I autopilot håller den koll på linjer och omgivande trafik och kör själv, men Rune föredrar att ha händerna på ratten.
– Det är också meningen att man ska ha det.
Han visar kurvor och siffror över energiförbrukning och konstaterar att det är lätt att nörda ner sig. Det är litegrann som att titta på mobiltelefonens täckning och batteriförbrukning. Man ser direkt hur körningen, vädret och vägen påverkar energiförbrukningen och därmed hur ofta batteriet måste laddas.
– Man blir lite mer medveten och kör nog lite mjukare, säger han.
Han konstatera att kylan gör att bilen tappar räckvidd, uppskattningsvis från 40 till 30 mil vid minus 20 grader.
Den enda nackdelen han kommer på är att det finns dåligt med laddstationer där man kan snabbladda bilen.
– Jag måste tänka till lite extra så jag vet att laddningen räcker.
Efter E 4 går det bra. Han reste till Stockholm i våras och stoppade i Örnsköldsvik för att äta lunch och ladda och sedan i Sundsvall och Gävle för att fika och ladda. Det räckte.
– Tyvärr finns det ingen snabbladdning norrut. Och det är sämre inåt landet. Jag skulle gärna åka till Hemavan på vintern, men där finns inte samma kapacitet att ladda snabbt.
Eftersom det är gratis el blir det svårt att lämna den
Han berättar också att det går snabbt att ladda cirka 85 procent att batteriets fulla laddkapacitet. De sista 15 procenten tar nästan lika lång tid.
– De procenten tär också hårdare på batteriet så jag brukar inte ladda fullt, säger han.
En annan sak man måste tänka på är att uttagen är utformade på olika sätt och att man kan behöva adaptrar på vissa laddstolpar.
Hur är det med försäkringar?
– Jag var orolig för det och tänkte att det skulle bli betydligt dyrare, men den kostade bara cirka 500 kronor mer än en vanlig bil, säger han.
Bilen är också skattebefriad första fem åren.
Precis som de flesta elbilar finns en garanti på batteriet. Runes bil har åtta års garanti. Hans förhoppning är att kunna köra den i 12-14 år, som en vanlig bil.
– Eftersom det är gratis el blir det svårt att lämna den, säger han.