Sunnanå vann första halvlekens hörnstatistik med klara 12–0. Redan efter sex minuter hade lagets hörnläggare Carina Holmberg besökt hörnflaggorna vid sex tillfällen.
– Det kändes som att man sprang och tillbaka hela tiden, säger hon och skrattar till.
– Det blev en del, men det är kul. Sedan är vi ju duktiga på fasta, så då blir det extra roligt. Sen visar det ju att vi var sugna på att spela offensiv fotboll.
1–0-målet kom vid lagets sjunde hörna. I övrigt blev hörnorna resultatlösa.
– Där kan vi bli lite bättre. Men det känns som att vi är där och skapar farligheter i alla fall, och det är ju positivt. Sen gäller det att ta ett steg längre och sätta dit dem, konstaterar Carina, som också kom att bli målskytt, efter att Bollstanäs målvakt tappat in bollen.
– Jag såg inte ens mitt eget mål. Jag sköt, och det var ju inte ett bra skott, och ser att målvakten greppar bollen och vänder mig om. Och sen hör jag bara hur alla skriker. Jag vet inte ens hur den gick in.
En som hade mindre att göra, det var Sunnanås målvakt Susanne Nilsson. Men hon njöt ändå.
– Vi gör ju säsongens bästa första halvlek, så jäkla kul. Man står bara längst bak och njuter, det är skitkul.
Nilsson fick dock sträcka på sig ordentligt för att rädda nåt läge både i första och andra halvlek.
– Jag hade inte så mycket att göra, men när det kommer så gäller det att vara på tå, och det känner jag att jag var i dag. Förra året var det ganska mycket. Men nu är det ganska skönt. Visst, det är kul att ha något att göra, men det är också bra att träna på det här. Nu är vi ett topplag och då får jag acceptera att jag har mindre att göra. Men då gäller det att hålla koncentrationen uppe i 90 minuter.
