Byskeälven rinner rakt genom samhället. Bilden visar en populär plats för fiskare.
1) Inför en älvsspecifik förvaltning, baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Ett fiskevårdsområde (fvo) som på ett sakkunnigt sätt förvaltar en gemensam nationell resurs, vilket laxen räknas som, måste drivas av människor med kompetens inom fiske- och biotopvård. Om inte kompetensen finns i fvo:t måste samverkan med exempelvis Statens lantbruksuniversitet och länsstyrelse ske. De senaste åren har ingen biotopvård som anläggande av lekbottnar skett. Vi sportfiskare vill se en älvspecifik förvaltning som förvaltas utifrån fiskens bästa.
2) Genomlysning av hur offentliga medel använts: Kommuner, länsstyrelser i Norr- och Västerbottens län, samt stat och EU har satsat stora medel genom åren på fisket i Byske. Vi sportfiskare anser att ovan nämnda institutioner nu måste agera och följa upp sina investeringar. Har skattemedel bekostat insatser för att stärka fisket i älvdalen ska också fisket vara tillgängligt för alla.
3) Återinför zon- och årskort: Nu finns begränsad möjlighet att köpa årskort och zonkort och priset på dygnskort har höjts till 350 kronor/dygn. Många av oss fiskar cirka 40 fiskepass per säsong. Det innebär att man nu hamnar på summor runt 10 000 –15 000 kronor om man vill fortsätta utöva sitt största fritidsintresse. Vi kräver att zon- och årsfiskekort återinförs. Veckokorten gynnar tillresta fiskare, men ortsbefolkningen som vill fiska några timmar efter jobbet missgynnas.
4) Arbeta för ett fortsatt sammanhållet fiskevårdsområde. Vi önskar att Byske fvo och skogsbolagen hittar tillbaka till förhandlingsbordet och tillsammans arbetar för ett sammanhållet fiskevårdsområde. En stor del av attraktiviteten är att slippa lösa olika fiskekort. Det borde även ligga i de flesta fiskerättsägares intresse då långa partier av älven inte är attraktiva fiskesträckor.
5) Förbättrad bevakning/kontroll: Vi upplever försämrad och minskad fiskebevakning efter älven. I Fällfors har ett okontrollerat ryckfiske skett under sommaren, utan insatser från fiskebevakare. Byske fvo sålde helt oförklarligt den båt som använts för nätfiskebevakning i mynningsområdet.
6) Bygg ett ”laxens hus” (en liten friggebod räcker) med en säsongsanställd informatör/fiskebevakare som säljer fiskekort och samtidigt informerar om regler och skapar trivsel efter älven. Det är en modell som finns i flera norska älvar och fungerar otroligt bra. Byskeälven har många tillresta internationella gäster som har svårt att förstå vilka regler som finns för Byskeälven, varför en språkkunnig informatör hade kunnat göra underverk.
7) Lika regler för alla. Ett av de första besluten som fattades av nuvarande styrelse var att ändra i regelverket för att fiskerättsägare skulle få utökade möjligheter till att fiska under vissa perioder där vi vanliga fiskare inte ges tillträde till älven. Förbudsperioder finns till för att skydda fisken under exempelvis den viktiga lekperioden. 2018 lekte laxen sent vilket fick till konsekvens att fiskerättsägare fick fiska på lekande fisk. Ytterst oetiskt tycker vi sportfiskare. Nuvarande regelverk skapar en vi-mot-dom-situation vilket också kan skapa konflikter i det långa loppet.
8) Ett aktivt och dynamiskt fiskevårdsområde kan skapa liv och tillväxt efter Byskeälven. Det vi sportfiskare ser är ett ökat fiske under en två-veckorsperiod för att sedan dö ut totalt sett till antalet sportfiskare efter älven under resten av sommaren. Nuvarande styrelse har uttryckt en ambition att minska på fisketrycket, att arbeta för att färre fisketurister kommer till Byske. Detta måste drabba lokala småföretag så som Byske camping, Byske gästgiveri och matvarubutiker.
Djup konflikt i blomstrande fiskeparadis