.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Det sägs att Lenin övernattade i Jörn en gång. Han var på väg hem från sin exil i Schweiz efter revolutionen i Ryssland 1917 och tog vägen genom Norrland. Men vad som är sant eller bara en myt kring Lenins besök i Jörn är det ingen som säkert vet, precis som med delar av den historia vi nu ska berätta.
Fortfarande stannar tåget här, på väg mot Boden, men det var länge sedan någon politisk höjdare hedrade bygden med ett besök. Än mindre stannade över natten.
Idag ser Jörn ut som vilken trött inlandsort som helst. Här finns övergivna hus, med fasader som mest påminner om bortglömt nagellack på nedbitna naglar. Oklippta gräsmattor och igenspikade fönster på var och varannan gata. Och bygdens stolthet Jörnträ har inte längre lokala ägare.
Här finns runt 1 400 invånare om man räknar in ytterområdena, 500 färre än för bara 15 år sen. Ortens huvudgata heter Storgatan och det är här allting ligger. Allting är en matbutik, en postlåda och ett servicekontor. Och så hälsocentralen. Den som allting handlar om.
Då, vid millennieskiftet,fanns inte ens den kvar. Landstinget hade packat ihop Jörns vårdcentral och mer eller mindre dragit från orten över en natt. Tre år senare öppnade den igen. Då hade byborna gått samman, startat gemenskapsföretag och lockat dit två läkare på egen hand. Vårdcentralen döptes till Hälsogemenskapen, kontrakt med landstinget drevs igenom och ortens invånare behövde inte längre åka tre och en halv mil till Boliden för ett vårdbesök.
Idag, 14 år senare, hotas Hälso-gemenskapen av nedläggning igen. Och återigen är det landstinget i Väster-
botten som är boven. Sedan landstinget ändrade sin ersättningsmodell, får vårdcentralen helt enkelt mindre pengar för samma patienter, åtminstone som Hälsogemenskapen ser det. Och det kan vara svårt om man lever på marginalen. Ortsbefolkningen har fått ett upprop i sin postlåda: Nu är det dags att stå enade igen – annars kanske det inte finns någon vårdcentral i Jörn i morgon.
Samtidigt viskas detpå byn om underligheter i bolaget som driver Hälsogemenskapen. Om folk som knackar på dörren om man uttryckt ”fel” åsikt om verksamheten. Och om spioner, som håller koll på minsta detalj.
Det finns två läger, sägs det – och det ena brukar smygtitta in genom klinikens fönster och dagligen patrullera Storgatan i hopp om något suspekt att rapportera.
Det talas om styrelser som avsätter varandra, kaos på årsmöten, tvivelaktiga namninsamlingar och arga öppna brev. Om familje-
medlemmar som bråkar på grund av vårdcentralen. Om flöden av narkotiska läkemedel och mystiska nattliga undersökningar hos den kontroversielle verksamhetschefen, doktor Roger.
Det talas om besök som registreras, fast de aldrig har ägt rum.
”Fusk för att få mer ersättning från landstinget”, väser de elaka tungorna.
”Enkla misstag”, svarar Hälso-gemenskapen.
En del säger att stöketkring Hälsogemenskapen beror på doktor Roger. Att det är han som styr och ställer och att vare sig ägare eller bolagsstyrelse har så mycket att säga till om. Verksamhetschefen Roger Karlsson, läkaren som varit med sen starten 2003, han som ständigt anmäls till alla instanser som missnöjda patienter och vårdkollegor kan vända sig till.
”Det skulle vara bättre utan Roger”, säger de. Kritikerna.
”Om vi hade en annan läkare skulle det nog bli lugnare”.
Andra rusar till hans försvar.
”Han är en duktig läkare”, säger de. ”Lite burdus kanske, men duktig. Den enda som förstått vad jag lider av.”
Roger själv säger mest ingenting.Ibland säger han ingenting så länge att tillsynsmyndigheterna fått skicka polisen efter honom för att få svar på sina frågor.
Men även om Roger inte säger något finns det annat som talar – siffror. Mängden anmälningar, till exempel. Och mängden patienter som lämnat Hälsogemenskapen för andra vårdcentraler. Men det finns också mängder av frågor– som den om hur ekonomin i bolaget egentligen sköts.
Och varför varslar Hälsogemenskapen plötsligt om stängning – trots att Jörnsborna går till doktorn oftare än i resten av Skellefteregionen? Var kommer den höga besöksstatistiken ifrån, när vårdcentralen säger sig ha gått miste om ersättning från landstinget för att de slarvat med besöksregistreringen? Vem tar emot alla besök, när patienterna vittnar om väntetider på flera timmar?
Det är något som inte stämmer i Jörn, det har även myndigheter upptäckt. De som har till uppgift att granska. Men vi måste nog ta det från början.
”Det finns två nyckelpersoner, och det är Roger Karlsson och Stefan Fridholm. Från start har dessa två varit de starka krafterna som har fått det här att fungera under alla dessa år.”
Sveneric Malm sitter på Hälso-gemenskapens kontor. Det är litet och murrigt, men ändå samlas många här på fredagarna när det är öppet hus. Han är nyvald som ordförande i den ideella förening som äger det aktiebolag som driver Hälsogemenskapen. Men som ledamot valdes han redan för ett och ett halvt år sen, på ett möte som numera är legendariskt – fast av fel skäl. Vi återkommer till det.
Stefan Fridholm, som han nämner, är ordförande i aktiebolaget. Han kommer in på kontoret under intervjun och slår sig ner för att prata. Tittar ut i luften och försöker se oberörd ut när berömmet från Sveneric träffar honom. Rodnar lite, kanske är han inte så van vid beröm?
Nog har vårdcentralendelat orten i två läger, säger Fridholm. Det är bara det att det ena lägret är en liten grupp som bråkar och förstör för den stora majoritet som är för Hälsogemenskapen – och Roger Karlsson.
”Det är väl ingen större hemlighet att det funnits en konflikt i samhället med en minoritet som inte velat vara med. En liten, nitisk grupp som patrullerar här utanför och parkerar precis så de kan titta in i mottagningen.”
Han säger det gång på gång – motståndarna är få men högljudda och borde vi inte ta och kolla lite närmare på dessa personer istället för att jaga Roger?
Men varför skulledessa personer vilja förstöra för resten av bygden, undrar vi? Varför skulle inte de vilja ha en vårdcentral på hemmaplan istället för att åka till Boliden, över tre mil bort?
Det har Fridholm ingen förklaring till. Inte Sveneric Malm heller, trots att han delar Fridholms bild av bråkstakarna. Däremot kan de berätta om den ideella föreningens årsmöte. Det beryktade mötet som Jörnsborna ofta relaterar till när vi pratar med dem. För det var där konflikten som delat Jörn tog ordentlig fart. En del kallar det för en kupp.
Decembermörkret hadelägrat sig över Jörn när byborna gick till mötet vid halv sju på kvällen den 15 december 2015. Det skulle bli kulmen på flera veckor av infekterade diskussioner och stridigheter i bygden. Att det låg bråk i luften var kanske ingen nyhet för de flesta, men att det skulle urarta verkar ha kommit som en överraskning. Maja, vi kan kalla henne så, var en av deltagarna:
”Jag tänkte att det här är inte möjligt. De beter sig inte vuxet. Det var skitsnack och rent otrevligt. Man kunde inte skilja på person och sak.”
En annan beskriver mötet som ”pajkastning”: ”De babblade och skrek och var inte överens. Det var väldigt mycket personangrepp, som ”vad du är ful din glasögonorm”. Det gick över styr helt enkelt.”
Månaderna innan hade präglats av bråk och stridigheter och i centrum för den tornado av ilska som drog över samhället stod läkaren Roger Karlsson. Den ideella föreningen, alltså Hälsogemenskapens ägare, ville få bort honom. Det hade blivit för många klagomål på bemötande, journalföring och sekretessproblem.
De vände sig till bolagsstyrelsen med frågan. Även där fanns uppfattningen att Roger Karlsson blivit en belastning. Men de tvekade; att bara sparka någon är inte gjort i en handvändning, inte om man ska följa arbetsrättsliga lagar och regler. Oenigheten kring Karlssons kontrakt fick flera ledamöter i bolagsstyrelsen att avgå. Och när en ny styrelse tillsattes togs beslutet snabbt: Roger Karlsson skulle ersättas. ”Han fick besked via sms”, berättar Fridholm.
Men beslutet hinner aldrig verkställas. För direkt börjar ryktet gå på byn att om Roger försvinner – ja då tvingas hela Hälsogemenskapen att stänga. Flera, särskilt äldre, blir rädda; ska det bli som förra gången när landstinget övergav dem? En namninsamling dras igång för att få till ett extra årsmöte och stoppa beslutet om att avsätta Roger Karlsson. Lapparna läggs ut runtom i Jörn, bland annat i matbutiken.
”Plötsligt låg de bara där. Och när tiden för insamlingen gått ut och styrelsen plockat in allt för att räkna röster – då dök det upp nya lappar. Och det var ju konstigt. Hur många gånger ska man räkna egentligen? Tills man fått ihop tillräckligt och fått som man vill”, frågar sig en person som i perioder engagerat sig i Hälsogemenskapen.
Lappräkningen i sig var ett hästjobb.Eftersom personnummer
saknades fick de försöka tyda namnteckningarna. Och där fanns namn på folk som inte var medlemmar, barn och personer utifrån. När vi tittar på kopior av listorna ser det dessutom ut som att samma personer skrivit in flera namn, förutom sina egna. Några har uppenbarligen varit väldigt intresserade av att ha kvar doktor Roger.
Vissa tror att det var Roger själv som låg bakom kampanjen. Andra ser det som ett typexempel på hur Hälso-gemenskapen och Roger Karlsson vuxit ihop till siamesiska tvillingar som inte går att separera. Särar man på dem så klarar sig den ena inte utan den andra.
Det spända läget blev inte bättre av att Ove Lindström, som då var ord-
förande i den ideella föreningen, under hösten hade uttalat sig om Hälso-gemenskapen i media. Så när det väl blivit dags att hålla det extra årsmötet i St Mikaelssalen den där decemberkvällen – då råder det redan nästintill öppet krig mellan de två lägren.
Hur många som kom till mötet är det ingen som säkert vet, eftersom det saknades röstlängder. Revisorn protesterar. Men agendan för kvällen var kristallklar: här skulle väljas ny styrelse. Och mötesdeltagarna skulle tvingas ta ställning – för eller emot en ny styrelse, för eller emot verksamhetschefen.
Förvirring uppstod. Vad var det egentligen som hände? Får man göra så här? Flera deltagare blir arga över att man inte får ställa kritiska frågor. Åtminstone är det så de uppfattar det.
”Det var ett fåtal som höjde rösten, men ingen lyssnade på dem som var missnöjda”, berättar en medlem i föreningen, som var närvarande.
”Det fanns flera ur gamla styrelsen på plats. Alla fick backa”, säger en annan.
Vid omröstningen fick deltagarna varsin lapp. De kunde välja mellan att rösta för den gamla styrelsen, som ville bli av med Roger, eller den föreslagna nya – som ville ha honom kvar. När rösterna räknats hade den nya styrelsen sopat banan med den gamla och vann med 80 röster mot 32.
Tre blankröster inräknade betyder att 115 personer var på plats. Men några mötesdeltagare påstår att det inte ens var hundra personer i lokalen, och att flera dessutom lämnade den innan det blev dags att rösta. Röstningen måste ha varit manipulerad, säger de. Det fanns helt enkelt fler röstlappar än personer som kunde ha skrivit dem. Andra säger tvärtom, att det var fler personer i lokalen men att vissa tröttnade och gick hem.
Stefan Fridholm, som blev bolagsstyrelsens ordförande, säger att visst var det en konflikt, men det hade ju inte behövt bli någon.
”Om styrelsen som var då hade presenterat nya läkare och sagt att de hade kontrakterat någon, så hade det här aldrig hänt. Då hade ju Roger varit tvungen att sluta. Men det gjorde de ju inte och folk blev oroliga för att det inte skulle finnas någon läkare kvar om Roger gick.”
Sedan berättar han omHälso-gemenskapens bil. Den dåvarande styrelsen tyckte att den var en onödig kostnad och sålde den. Men den nya styrelsen med honom själv i spetsen, köpte snart tillbaka den igen.
”Det gick inte ens en vecka innan nån skar sönder däcken.”
Stefan Fridholm vill inte ”gräva i det förflutna”, säger han nu, där han sitter bredvid Sveneric Malm på
Hälsogemenskapens kontor. Och Sveneric själv, han vet inte så mycket om den gamla konflikten, säger han. Och inte tänker han stoppa huvudet i den heller.
”Den konflikten är nog inte möjlig att lösa. Men engagemanget man har måste handla om att få en fungerande vård och tandhälsa i Jörn. Det får inte förmörkas av att det finns en handfull som fortfarande lever kvar i konflikten”, säger han.
Så var vi där igen.Motståndarna är en liten grupp. En handfull. Men vi får titta in i en hemlig grupp som startat i Jörn. En facebookgrupp som endast är öppen för inbjudna. Där finns betydligt fler medlemmar än ”en handfull”, vi räknar till ett drygt 50-tal. Även om några säkert är med av ren nyfikenhet, jobbar flera av dem aktivt för att få bort Roger Karlsson. De anser att det är det som krävs för att rädda Hälsogemenskapen i förlängningen.
Medan andra, däribland Sven-eric Malm, menar att det vore ”förödande” om Roger försvann. Återigen; Roger och verksamheten – de siamesiska tvillingarna. Eller som en Jörnsbo uttrycker det:
”En del håller med verksamhetschefen och skulle hoppa i brunnen för att ha honom kvar. Många vill ha bort honom, men man kan inte prata så mycket med folk om det, då kan man bli stämplad.”
”Det har ju hänt att man fått besök när det kommit ut att man sagt något”, som en annan Jörnsbo uttrycker det.
Men Jörnsborna äger ju Hälsogemenskapen, varför kan de inte komma överens? Hur kunde drömmen om gemenskap förvandlas till en kamp om makten – och en delad bygd?
När vi pratar med människor i Jörn och läser de offentliga dokument som finns så klarnar bilden. Allt cirkulerar kring Roger Karlsson. Bråken på mötena handlar om honom, majoriteten av kritikärenden till myndigheter likaså. Men kan verkligen en enskild person skapa så mycket oreda och slå split i en hel bygd? Finns det någon grund i den kritik som riktas eller handlar det bara, som en del påstår, om en handfull personer som aktivt motarbetar verksamhetschefen av personliga skäl?
Och vem är den där Roger Karlsson egentligen? Varför är folk så arga på honom? Och vad i hela friden har han gjort för att reta upp tillsynsmyndigheterna och sina tidigare arbetsgivare?
I nästa del: Anmälningarna haglar – patienterna flyr Hälsogemenskapen
Det gick inte ens en vecka innan nån skar sönder däcken.
