Skelleftepsykologen om coronarädslan: Så hanterar vi oron – och använder den i positivt syfte

Anders Wahlberg, Skellefteå, ordförande i Sveriges psykologförbund.

Foto: Norran

– När man börjar få ångest, isolerar sig, får sömnbesvär och hjärtklappning eller blir orimligt arg, då kan oron ha gått för långt. När det påverkar vår vardag i alltför hög utsträckning.

Anders Wahlberg jobbar dels som psykolog i Skellefteå, som egenföretagare, dels är han ordförande i Sveriges psykologförbund. Ett uppdrag han innehaft i snart sju år.

Det enskilt viktigaste rådet är att prata med andra om oron, och därmed inse att man inte är ensam. Det är en gemensam oro vi delar. Och pratar med varandra gör ju många i dag. Det gör också att vi upplever kontroll.

Han tycker att media generellt sett skött sig väl i rapporteringen om coronaviruset. Både informerat det allvar som finns och i de flesta fall försökt att balansera bilden. Men artiklarna orsakar ändå både oro och rädsla.

– Det i sig behöver inte vara negativt. Oron gör att vi faktiskt tänker till, och förändrar vårt beteende. Att införskaffa information är också ett sätt att känna kontroll, det behöver media hjälpa oss med, säger han.

Men för en del går rädslan över styr. Det viktigaste rådet då – är att prata, säger Anders Wahlberg.

– Det enskilt viktigaste rådet är att prata med andra om oron, och därmed inse att man inte är ensam. Det är en gemensam oro vi delar. Och pratar med varandra gör ju många i dag. Det gör också att vi upplever kontroll.

Hur ska vi prata, utan att jaga upp varandra mer?

– Även om vi delar rädsla, så trimmar vi generellt sett inte varandra till ökad oro. Men det är viktigt att vi inte bara pratar om nuet, utan också om det som väntar, bortom den här situation, säger Anders Wahlberg.

Att detta är något övergående, inte världens undergång. Situationen kommer bli hanterbar.

– Det här är en jättekritisk situation, och det måste vi acceptera. Både för äldre närstående, men även för yngre som tillhör riskgrupper. Vi får acceptera att det förändrar vår vardag, och att det kan pågå under en längre tid.

Det kommer att upplevas som tungt av många, exempelvis de äldre som inte längre får träffa sina barnbarn.

– Vi måste trösta varandra i detta, istället för besök kan man ringa, och umgås med dem man kan umgås med.

I den situationen är det viktigt att förlita sig på dem som har ansvaret, som Folkhälsomyndigheten som faktiskt sitter på den samlade kunskapen. Att kanske begränsa sitt intag från andra osäkrare källor.

Hur ska vi prata med barnen om detta?

– I många fall är barnen mindre oroliga än oss vuxna, men naturligtvis ska vi prata med barnen. Förklara att det inte är lika farligt för dem. Inte skrämma barnen. Framförallt handlar det om att ta sig tid, prata och svara på deras frågor, säger han.

Det faktum att experterna faktiskt inte vet allt om viruset än, och att olika myndigheter och länder agerar olika, spär på osäkerheten hos allmänheten.

– I den situationen är det viktigt att förlita sig på dem som har ansvaret, som Folkhälsomyndigheten som faktiskt sitter på den samlade kunskapen. Att kanske begränsa sitt intag från andra osäkrare källor.

Nyligen tog i princip allt toapapper slut i butikerna. Varför det blev just toapapper kan Anders Wahlberg inte svara på, men han förstår varför ”hamstring” uppstår.

– Det är också ett tecken på att vi vill skapa kontroll, säkerställa det vi kan. Varför just toapapper är fortfarande en gåta för mig. Men det är också ett flockbeteende. Vi människor är ju flockdjur, och vi vill göra som flocken gör.