Han har arbetat som polis sedan 2009 och har nu valts till ordförande för Polisförbundet i Västerbotten, där ha tidigare var vice ordförande. Det nya uppdraget innebär att han från och med den 13 mars arbetar heltid med fackliga frågor.
Norran har i tidigare artiklar, bland annat för ett halvår sedan, berättat om hur polisens nya organisation och brist på poliser i inlandet påverkat arbetet inom lokalpolisområde Skellefteå.
Det har handlat om allt från att man förlorat de jourhavande förundersökningsledarna som flyttats till Umeå, till en trögare och krångligare administration som bokstavligen retat gallfeber på många poliser.
Om vi fokuserar på Skellefteå: vilka är bristerna som fortfarande finns till följd av alla förändringar?
– Jag vill att polisförbundet ska hjälpa till att ordna till saker som högsta polisledningen ”stökat till med”, att göra verksamheten så bra som möjligt igen. Men en viktig, central funktion som Skellefteå förlorat är de poliser som är jourhavande förundersökningsledare, alltså de som leder arbetet i samarbete med polisens yttre befäl och övrigt personal i yttre tjänst, svarar Stefan Pettersson.
Varför kan inte detta skötas som det numera görs i dag, alltså från Umeå?
– Att Skellefteå förlorade de inre befälen innebar en förlust av den lokal– och personalkännedom som dessa hade, att de fanns i Skellefteå från tidig morgon till sen kväll sju dagar i veckan. De kunde också se lokala mönster och ”brottsserier” på ett helt annat sätt än vad ett jourhavande förundersökningsledare i Umeå kan känna till.
– Att utreda brott handlar om att lägga ett pussel. Med den här förändringen har polisen kommit längre ifrån medborgarna, och de högsta cheferna sa att svensk polis skulle göra precis tvärtom, komma närmare folket. Det har gått en kort tid sedan inre befälen slutade i Skellefteå, men vi är många som fruktar att det här kommer att leda till att färre brott klaras upp, fortsätter Stefan Pettersson.
Andra funktioner som har försvunnit?
– Den nya organisationen medförde att den tidigare spaningsenheten i Skellefteå, som bestod av fyra personer, lades ned och den typen av ärenden fördes över till grova brott-avdelningen i Umeå. I sin tur har Umeå många funktioner i den nya organisationen, bland annat regionledningscentralen. Men Umeå har alldeles för lite personal vilket drabbar den dagliga polisverksamheten.
Finns fler brister så här drygt två år efter att omorganisationen inleddes?
– Besluten har flyttats så långt ifrån det enskilda lokalpolisområdet när allting likriktats och vi är en enda myndighet. Vad som är verklighet i Malmö är något annat i Skellefteå. Vi styr inte längre över den egna verksamheten. Allt det här har ett namn, byråkrati, sammanfattar Stefan Pettersson.
Vad vill du ska hända nu?
– Att polisledningen tar sitt förnuft till fånga, lyssnar på våra argument och exempelvis återinför jourhavande förundersökningsledare till Skellefteå igen. En annan försämring är att vi gått från sex till tre yttre befäl i Skellefteå, som därför inte kan täcka upp dygnets alla timmar.
Hur upplever du samarbetet mellan ledning och fack?
– Polisförbundet måste få mer inflytande, bli mer delaktiga vid rekryteringar och att bjudas in till arbetsgrupper, vilket jag också ser en förbättring på lokal nivå. På central nivå upplever vi att polisledningen varit avigt inställd till Polisförbundet, och man har i flera fall inte lyssnat på de argument som framförts om förändring i verksamheten som försämrat det dagliga polisarbetet, avslutar Stefan Pettersson.
Stefan Pettersson: Att inre befälen togs bort från Skellefteå innebär också ytterst begränsade möjligheter att komma vidare i karriären om du blir kvar i Skellefteå.
