Sekab på väg att resa sig

I dagens papperstidning har vi ett rejält reportage om Sekab, etanolbolaget som Skellefteå Kraft är delägare i. Här presenteras en del av det:

Uppdraget var – rädda Sekab och återuppbygg lönsamheten. Inte så att man tänker lätt som en plätt precis. Men Anders Fredriksson nappade på vd-uppdraget ändå.

– Det var ett fruktansvärt trängt bolag, säger han.

Etanolbolaget Sekab har en lång historia, såväl generellt som i Norrans arkiv. Skellefteå Kraft är ett av tre energibolag som tillsammans äger 70 procent av Sekab, se faktaruta. Stora skattepengar har satsats på etanolprojektet, under årens lopp handlar det om drygt 600 miljoner kronor, vilket gjort att aktörerna haft ögonen på sig. När satsningen sedan gått dåligt har kritiken varit stor eftersom skattepengar till synes har kastats i sjön.

Etanol-Jesus

2009 var det riktigt illa. Då tog Sekab ett omstruktureringsbeslut. Per Carstedt som drog igång projektet, och i vissa kretsar kallas Etanol-Jesus, fick sluta. Ny vd och koncernchef blev Anders Fredriksson. De kritiserade etanolprojekten i Afrika avslutades.

Det var ungefär då som Norran publicerade sin stora reportageserie och berättade om alla turer. Sedan dess har det varit tystare. Vad hände sen? Hur går det nu?

Norran åker ned och besöker Sekab i Örnsköldsvik. Där får vi träffa Anders Fredriksson. Vi sitter i ett styrelserum med utsikt över fabriksområdet. Vi ser skorstenar med rök, skyddsstängsel och känner kraftiga lukter. Han berättar om läget då han tog över.

– Det var en klassisk turn-around. Verksamheten hade stora förluster, stora nedskrivningsbehov. Första uppgiften blev att stoppa fallet, både verksamhetsmässigt och mentalt. Analysen var att det fanns en intressant kärna. Men den var väl dold, det innebar mycket jobb att polera fram den, berättar Anders Fredriksson.

Sover bättre

Ett problem var etanolprisets svängningar. På ett år pendlade det mellan 420 euro per ton till 610 euro per ton. Sekab bestämde sig för att bygga om i sin riskhantering i bolaget. Det innebär att man inte på samma sätt hänger med när priset är på topp, men inte heller följer med i de djupa dalarna.

– Det är måhända ett lite tråkigare bolag idag, men man sover bättre om nätterna, säger Anders Fredriksson och ler.

En annan sak man gjort är att fingranska verksamheten, all förbrukning och all produktion – var går det att samordna, spara in pengar och energi. Klassiskt lean-arbete.

– Det är tricket. Många letar skatten vid regnbågens slut. De vill hitta den stora avgörande faktorn som gör att de kommer att spara mycket pengar och tjäna nya stora summor. Men det handlar om att leta flera små skatter i de tråkiga sakerna – sammanlagt ger det stor effekt.

Lönsamt

Det sjunkande skeppet vände 2010. Från sommaren 2010 har bolaget, den del som heter Sekab biofuel and chemicals, varit lönsam.

– Vi ligger 19 miljoner plus på sista raden i år, säger Anders Fredriksson och syftar på resultat efter finansnetto.

Han bedömer att förtroendet är återuppbyggt. Ärren sitter djupt men han menar att det är inte bara negativt – det gör att de håller sig på tårna. Nya möjligheter har dykt upp.

– Just nu känns det bra. Det är knappt jag vågar säga det, säger Anders Fredriksson och tar i träbordet vi sitter vid.

Han fortsätter:

– Vi har ett möjlighetsfönster på kemisidan, när det gäller acetaldehyden, som känns jättekul. Gnetet på alla fronter gör att vi nu har möjlighet att ta ett steg upp i produktionen. Vi behöver i så fall investera i fler ugnar. Men vår belåning är alldeles för hög så vi måste fundera vilket som blir det bästa sättet och vad det kostar.

Tok som varit svårt att få bort

Ytterligare en faktor som gör att Sekab har medvind är en ny industripolicy för EU:s tullregelverk. Den har kommit till efter stenhård lobbying i flera år. För gamla regler lever kvar och premierar inte alls de miljövänligare alternativen. Exempelvis om man ska frakta etanol som gjorts på olja får man transportbidrag från staten. Men om man ska frakta bioetanol, något som är mycket bättre för miljön, ja då blir det inget transportbidrag.

– Alla säger att det är tok, men det har varit svårt att få bort. Det här riktningsdokumentet är en enormt viktig framgång för oss. Det kommer att innebära ytterligare 30 miljoner plus på sista raden.

När Norran skrev senast 2009 gjordes ett besök på Sekabs polska etanolfabrik. Stora pengar hade använts för att bygga upp verksamheten, men sedan meddelade Sekab att fabriken skulle säljas. Nu – nästan fem år senare - är fabriken Bioagra fortfarande inte såld.

– Uppdraget var att avyttra fabriken när det var lämpligt. Men fabriken hade stora ekonomiska problem 2010-2011. Sedan har det vänt och blivit ett lönsamt bolag. - Så nu är det läge att sälja?

– Ja, fast det är komplicerat att sälja 49 procent av ett bolag, vilket är det Sekab äger. 51 procent hade varit lättare. Vi har en pågående process med några intressenter, inga svenska intressenter. Men det är ingen ko på isen, det är ett lönsamt bolag. - Så lönsamt att ni funderar på att behålla det?

– Nej, pengarna är för vår del låsta i en etanolanläggning som inte är vår nuvarande strategi. Vi vill satsa på kemidelen. Den långsiktiga strategin är inte förändrad, men vi måste få det bästa värdet vid en försäljning.

Anläggningen kan smälla

Efter intervjun tar Roger Sellgren, chef för affärsområde kemi, med oss på en rundvandring i Sekabfabriken. Eftersom besöket bokats med bara några dagars framförhållning hann inte hetarbetstillståndet och den så kallade gasfriförklaringen ordnas. Det innebär att det är fotoförbud och mobiltelefonförbud på området eftersom en endaste gnista från kameran kan få hela anläggningen att smälla.

Det ger oss tillfälle att med andra sinnen undersöka stället. I varje rum möts vi av nya lukter. Näsan minns tillbaka till kemisalen på skolan men kan inte riktigt sortera. Esterlukt, nagellack och acetonliknande lukter. Roger Sellgren häller upp lite etylacetat i en glasbehållare och låter oss lukta. Vid andra sniffen hugger det till i högra tinningen med huvudvärk. Känns inte så nyttigt.

– Den andra kemikalien vi tillverkar, acetaldehyden, får ni inte lukta på. Den brukar ge astmakänningar, säger han och ler.

Det intressanta är att de här kemikalierna, i sin slutanvändning, ändå är gröna och miljövänliga mot naturen. Hela processen har ett hållbart tänk. Energi fås i form av ånga från Öviks Energis kraftvärmeverk som eldas med biomassa.

– Vår anläggning är unik. Det finns fler som kan göra gröna kemikalier men det är bara vi som tänker på helheten i så här stor utsträckning, säger han.

Fakta Sekab:- Sekabgruppen har idag 93 anställda, varav 15 är anställda i E-Technology AB, den forsknings- och utvecklingsverksamhet där Sekab har sin bioraffinaderiteknologi baserad på cellulosaråvara.

- Organisatoriskt finns koncernen Sekab biofuel industries i topp, som delar sig i två bolag Sekab biofuel chemicals och E-Technology. Under Sekab biofuel chemicals återfinns den polska fabriken Bioagra.

- Sekab har i 20 år tillsammans med forskare från universiteten i Lund, Chalmers, Umeå och Luleå utvecklat en process som med hjälp av värme, svaga syror och enzymer kan bryta ut socker ur cellulosa. Sockret kan sedan omvandlas till etanol. Det använder Sekab på två sätt: drivmedel och gröna kemikalier.

- Det mesta av den etanol som tillverkas idag har sitt ursprung i odlade råvaror som sockerrör, vete och majs. För Sekabs del importeras etanolen i första hand från Brasilien. Men Sekabs cellulosateknik gör det möjligt att även utvinna etanol ur restprodukter som halm och träflis.

- Sekab säger sig vara en av få producenter av helgröna kemialternativ. Hjärtat är kemianläggningen i Örnsköldsvik där baskemikalierna acetaldehyd, etylacetat och ättiksyra produceras.

- Bolaget har också utvecklat och säljer ED95, ett etanoldrivmedel för anpassade dieselmotorer som sänker utsläppen av fossil koldioxid med upp till 80 procent. I Sverige körs drygt 800 bussar och ett 30-tal lastbilar på ED95, i världen är det ett tusental.

Planeten töms

Sekab berättar på sin hemsida att vår livsstil och vår höga energi- och resursförbrukning gör att planeten egentligen inte kan försörja oss.

Organisationen Footprint Networkåskådliggör detta varje år med kampanjen Earth Overshoot Day, den dag då vi har förbrukat alla de resurser som planeten kan återbilda på ett år.

År 2013 inföll denna dag den 2o augusti. På åtta månader använde människan upp lika mycket resurser som planeten behöver ett år på sig för att återskapa.

År 2012 inföll denna dag den 22 augusti.