Ett vågat drag resulterade i ett vält piano och en genomblöt Miss Li. Foto: Thea Holmqvist
Strandpromenaden är fylld till bredden, längden, ja till och med höjden när popstjärnan från Borlänge anländer till årets sista En flotte.
Det är kaxigt från första stund, med blås, bas och en Miss Li som rör sig över hela scenen, ståendes, hoppandes och sittandes. Men för mig börjar framträdandet först på riktigt till tonerna av "spaceship", som följs upp av "stupid girl".
Det är ungefär då, ironiskt nog, som också artisten själv verkar få sådan feeling att hon bara måste ställa sig upp på pianot – som välter.
Och det här är ingen efterhandskonstruktion – men jag visste att det här skulle hända. I fyra veckor har jag väntat på precis det ögonblicket, när scenen inte är stor nog för det här sprudlande energiknippet och hon trillar i Skellefteälven.
Jag älskar det.
(Och att ha rätt).
Jag älskar också att hon direkt simmar tillbaka till sina bandmedlemmar och avslutar sången drypande blöt samtidigt som den mörka fläcken växer sig allt större kring hennes fötter.
Temat på mellansnacket blir med ens självklart. ”Ja, det var ju inte riktigt planerat. Jag hade kanske tänkt hoppa i sista låten, men inte fjärde. Men varför inte, egentligen”, säger hon och följer upp med att det här kommer vara en spelning ”jag aldrig någonsin kommer glömma.”
När tekniken väl är på plats igen fortsätter en röjig spelning med hits som "bonfire" och "1:a gången" blandat med lite lugnare "här kommer natten" och "nåt för dom som väntar" från hennes medverkan i Så mycket bättre.
Efter nästan en halvtimmes extra lång spelning, simtur inräknad, har allt dansande och hårviftande tillslut fått håret snudd på torrt. Då hoppar hon i vattnet – igen.
Festen är ett faktum – och avslutningen på årets En flotte når snudd på hela vägen fram. Men försöken till allsång lyckas inte riktigt och jag inser att jag längtat förgäves efter att de tusentals besökarna ska få sjunga med i "ba ba ba".
