Molly Sandén berörde under sin konsert på tisdagskvällen.
Vad gör det egentligen med en artist, och människa, att kliva in i rampljuset i tidig ålder? Att bli ett folkkärt namn innan tonåren? Vad händer när du växer ur tonartshöjningarna, och vill hitta en ny kostym?
Molly Sandén vet. Hon slog igenom redan 2006, i Junior Eurovision Song Contest och har sedan dess navigerat mellan allt från schlagervindar till modern, engelsk pop. Men nu, med albumet "Större" och kanske speciellt färska "Det bästa kanske inte hänt än" är det som att något klickat, skärpan har blivit klar, allt har fallit på plats. Som lyssnare får man känslan att hon precis öppnat dörren till sitt uttryck, självklar svensk pop som klär in nakna känslor i dansanta toner.
Under tisdagskvällen kliver hon ut på Bryggarbacken med Skellefteälven som fond. Tonerna av titelspåret "Det bästa kanske inte hänt än" letar sig ut bakom ett rött skynke, som stämningsfullt faller till backen efter första versen. Där och då sätts tonen – fötterna står sällan still, närvaron vibrerar i luften och när hon övergår till nya pärlan "Va det då?" förstärks intensiteten ytterligare.
Det är skört, starkt, sorgset, glädjefyllt och exakt varenda liten nyans av känslospektrat men framförallt är det väldigt, väldigt genuint. Molly Sandén har blottat sitt innersta, skalat av alla filter och epitet, skrivit sig rätt ut ur en separation, greppat tag om sitt eget narrativ och sin egen identitet. Det är befriande – och det känns.
Hon rör sig genom publiken, berättar om förra gången hon spelade i Skellefteå, för många år sedan, ståendes på läskbackar uppe på Solbacken men landar alltid i nutiden, i det nya musikaliska kapitlet.
Hon säger: "Jag kommer stå här ikväll och vara lite för utelämnande, lite för privat. Är ni okej med det?" Och det är vi. För textraderna berättar om kärlek som dör, men de berättar också om det som kommer senare. Dansen, vara sin egen, att beställa drinkar för en. Det är den känslostämningen som är allra mest närvarande – som att hela publiken är bjudna på en riktigt bra hemmafest, och ingen vill gå hem.