Inför skolavslutningen i år informerade kommunen föräldrar till barn på Slagnäs skola om att det inte blir någon skolstart i byn till hösten. De lärare som jobbat på skolan har slutat, och processen med att hitta ny, kompetent personal spåddes bli tungrodd efter att man annonserat ut tjänsterna under maj månad med inte en enda sökande med behörighet. Brevet, som kom med cirka 100 namnunderskrifter, kritiserar bland annat kommunens sätt att rekrytera, och säger att man inte tänkt på barnens bästa i den här frågan.
”Förfarandet runt lärartjänsten som varit ute hade kunnat hanteras bättre, bland annat hur den las ut och tjänstens innehåll samt informationen som gått ut till de sökande.”
– Man har inte lagt ned någon större möda på att hitta lärare och det bevisar bara vad vi misstänker; att man har velat lägga ned skolan i trettio års tid och äntligen lyckats. Det är förfärligt att vuxna människor inte förstår att bättre, det blir tolv mil om dagen i pendling för barnen, det är på tok för mycket, tycker Carola Laestander, som varit med och författat brevet.
Hur ser ni på skollagens krav på hur en utbildning ska se ut, med möjlighet till grupparbeten och så vidare?
– Vi är medvetna om att elevunderlaget är litet, men med lite vilja hade man exempelvis kunnat placera ensamkommande flyktingbarn i Slagnäs. Sett till att skolan har barn att undervisa, inte tvärt om. Istället upplever vi att kommunen tycker att vi bara gnäller.
Protestbrevet har besvarats av ordförande för barn- och utbildningsnämnden Rolf Laestander, som redogör för kommunens syn på vårens händelseförlopp, och lutar sig mot lagtexten.
”I Skollagen står att utbildningen ska vila på vetenskaplig och beprövad erfarenhet, samt att endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.”
Och där står man idag.
– Det är så ledsamt att se hur man avvecklar landsbygden. Man gör det inte direkt enkelt för barnfamiljer att bo här ute. De flyttar ju så småningom när det blir för bökigt att bo i en kommun, jobba i en annan och kanske ha sina barn på förskola eller skola tio mil bort från där man arbetar, säger Carola Laestander.
Sofie Abrahamsson/NN