Psykologen: ”Reagerar som ett akut hot mot överlevnad”

Flickan blir okontaktbar, gråter, biter på fingrarna, börjar krypa och får svårt att sova efter umgänge med pappan. Flera orosanmälningar har gjorts och socialtjänstens egen utredning visar att flickan reagerat kraftigt efter umgänget.

10 maj 2019 06:15

Piteå kommun vände sig till psykologen Nahide Ergezen-Hermansson i maj 2017 för att utreda Emmys mående i samband med att hon umgicks med sina biologiska föräldrar. Tingsrätten hänvisar även till denna utredning i sin dom, och tillmäter slutsatserna stor vikt.

Enligt utredningen har psykologen tagit del av flickans reaktioner genom videoklipp och samtal med familjehemmet. Hennes bedömning är att Emmy visar symptom som är ålderstypiska reaktioner för traumatiska krisförlopp hos små barn.

Den enda legitima anledningen till att utsätta barnet för större förändringar och känslomässigt obehagliga överraskningar under detta utvecklingsskede är om hemmiljön i sig utgör en allvarlig fara för barnets fysiska/psykiska hälsa.

Hon skriver:

”En separation från de personer ett barn har internaliserat som ”föräldrar” innebär en traumatisk förlust och utlöser vanligtvis en krisreaktion. De typiska situationer som kan betraktas som kris i ett barns tillvaro är plötsliga och påtvingade förändringar i relationer samt ofrivilliga uppbrott från ens livsmiljö och sociala nätverk.”

Känslig ålder

Hon förklarar vidare att ett småbarn reagerar på separationer som ett akut hot mot överlevnad, med panik och rädsla. Känsligast är barn i åldrarna 1,5–5 år och de kan gå tillbaka i utvecklingen av krissituationer. Andra effekter kan bli att de förlorar intresse för socialt samspel, avskärmar sig från omgivningen genom att sluta kommunicera/signalera sina behov och önskningar.

Följderna av ett traumatiskt uppbrott i småbarnsåren kan enligt psykologen ha långvarig verkan på barns ”framtida förhållning till alla slags relationer resten av livet”.

Under längre tid

Enligt henne kan Emmy inte återförenas med sina biologiska föräldrar inom överskådlig tid utan att ta skada. Istället bör man utöka umgänget med de biologiska föräldrarna och att separationen från familjehemmet bör ske under en längre tid.

”Den enda legitima anledningen till att utsätta barnet för större förändringar och känslomässigt obehagliga överraskningar under detta utvecklingsskede är om hemmiljön i sig utgör en allvarlig fara för barnets fysiska/psykiska hälsa”, avslutar Nahide Ergezen-Hermansson.

Fyraåring flyttas till biologisk pappa – som hon aldrig bott hos: ”Hon riskerar trauman för livet, vi står maktlösa”Familjehemsflickan – socialtjänstens förklaring: ”Det är politikernas vilja”Familjehemsflickan: Den biologiska pappan – ”Jag har motarbetats sedan starten”Familjehemmets ombud: ”Det är helt obegripligt, en katastrof för barnet”
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ulrika Nohlgren

Ämnen du kan följa