Han menar att fenomenet i att fota och filma på en olycksplats är komplext och, i så fall, måste sättas in i ett större sammanhang.
– Vi anser att folk borde förstå att så här gör man inte och de åsikterna tar utgångspunkt i moral och etik. Men de gränserna flyttas fram hela tiden och i dag sker det kontinuerligt dokumenterande av mycket i våra egna privata liv, säger han som en förklaring och fortsätter:
– Genom teknisk utveckling har alla möjlighet att fota och filma och generellt har vi blivit mer generösa med hur vi sprider bilder av privat natur. Gränserna för vad vi publicerar i offentliga kanaler flyttas fram hela tiden.
Vad ligger bakom intresset?
– Nyhetens behag. Det är dramatiskt och intresseväckande och man vill visa vad man varit med om. Därmed inte sagt att det är okej, men förståeligt och det handlar inte om moralkollaps hos folk.
Mattias Lundberg kopplar det till klassisk motivationsteori.
– Om jag upplever möjlighet att bli belönad i form av pengar, gillanden eller väcka intresse hos andra så tar jag chansen. Men vi har ändå alltid ett personligt ansvar för vilka val vi gör och om vi ska fota och filma eller låta bli.
Han punktar också upp lösningar och talar om generellt opinionsbildande.
– Berätta för folk att de kan hindra räddningstjänstens arbete och vilka konsekvenser det kan bli. Både när de dokumenterar och om materialet sprids. Sedan ska media sluta efterlysa läsarbilder och filmer, för det bidrar till det här fenomenet.
Vi har ändå alltid ett personligt ansvar för vilka val vi gör och om vi ska fota och filma eller låta bli.