Psykoterapeut som deltog i möte mellan socialtjänst och familjehem häpnar över handläggarnas beteende.
På uppmaning av familjehemmets ombud har personal vid psykiatrin i Skellefteå skrivit ett utlåtande om konsekvenserna av att abrupt skilja ett barn från sina anknytningspersoner. Utlåtandet ska skickas till både IVO och socialtjänsten i Piteå.
Torbjörn Öhberg är en av dem som undertecknat skrivelsen. Han deltog också som stödperson på det avslutande mötet mellan familjehem och socialtjänst.
Han känner inte familjehemsföräldrarna sedan tidigare, men fick förfrågan att följa med eftersom han är kunnig på området. Han har arbetat inom psykiatrin sedan 1975 och har utbildning inom barn- och ungdomspsykiatri samt anknytningsteori.
– Jag jobbar dagligen med konsekvenserna hos vuxna av en otrygg anknytning som barn, säger han.
Tunna argument
Mötet i Piteå beskriver han som fientligt från socialtjänstens sida.
– De inledde med att tala om vilka fel familjehemmet gjort, säger han.
Han beskriver socialtjänstens argument för att göra processen kort som ”tunna”.
– Jag frågade vilken utbildning handläggaren har att bedöma familjehemsföräldrarnas beteende. Självklart är det en jobbig situation att skiljas från flickan. Det förstår vem som helst, särskilt då det var tänkt som en uppväxtplacering, men det måste man jobba med över tid.
Vilka risker finns med att abrupt skilja familjehem och Emmy åt?
– Man åsamkar barnet en anknytningsskada. Jag ser ofta orsaken av det i form av olika personlighetsstörningar som uppträder när personen blir äldre. Däri ligger min farhåga här.
Han förklarar att anknytning till en primär vårdgivare sker bäst före två års ålder. Efter det blir det svårare. Det kan fungera men ibland blir resultatet en otrygg anknytning och senare psykisk ohälsa.
Det finns expertis som pekat på dessa saker tidigare i socialtjänstens utredningar. Men socialtjänsten har nu valt att bortse från det.
– Det är arrogant och okunnigt att inte lyssna på råden, säger Torbjörn Öhberg.
”Klockan tickar, de skadliga effekterna ökar för varje dag som barnet fortsätter att vara avskilt.”
Socialtjänsten säger att de eventuellt kan hjälpa familjehemmet att få umgänge med flickan framöver – om de lugnar ner sig och börjar sörja.
– Det är ren gallimatias. Biologiska pappan säger att han inte vill ha kontakt enligt socialtjänsten. Sedan stänger de mappen om ärendet och säger att de inte tänker hjälpa till. Sedan säger de detta. Jag höll på att explodera.
Hur bör en sådan här process gå till?
– Tid måste vara nyckelfaktorn. Barnet måste lära känna pappan tillsammans med anknytningspersonerna, säger han.
Att avbryta placeringen hos familjehemmet tvärt – finns det belägg för att det är ett bättre alternativ här?
– Man kan inte resonera så. Den skada man åsamkar är större.
Skrivelsen är även undertecknad två överläkare i psykiatri och två psykologer. De hänvisar till att det finns gedigen forskning om de stora risker man utsätter det barn för som abrupt skiljs från sina anknytningspersoner. Den avslutas med att agerandet är att jämställa med: ”att ordinera cigaretter trots kännedomen om riskerna för cancer. Det görs inte längre av vården år 2019. Klockan tickar, de skadliga effekterna ökar för varje dag som barnet fortsätter att vara avskilt.”