Han har arbetat som polis i 35 år och sedan 8 år är han huvudskyddsombud för drygt 500 anställda inom polisen i Västerbotten inklusive de civilanställda.
Det närmar sig två år sedan svensk polis inledde den största reformen hittills: 21 länspolismyndigheter blev en enda polismyndighet. Den nya organisationen ska arbetas fram under tre år.
I december 2015 kunde Peter Burman berätta om hur organisationen, tillsammans med en tuff lönekamp, fått många poliser att känna missmod, besvikelse och tankar på att byta yrke.
Vad har hänt sedan dess?
– Gruppchefstillsättningen som berörde Skellefteå, och som skapade många frågor och otydlighet, har nu genomförts. Men där återstår en hel del arbete med tanke på att enskilda poliser ska vidareutbildas.
– Tidigare fanns också polisiära, jourhavande förundersökningsledare i Skellefteå. Dessa tjänster har nu hamnat i Umeå, några få finns kvar i Skellefteå men dessa försvinner under hösten, fortsätter Peter Burman.
När den nya organisationen för polisen skulle byggas skulle det ske ”från grunden”, minns Peter Burman.
– Polisen skulle synas mer ute på gator och torg. En satsning på den så kallade kärnverksamheten, alltså poliser i yttre tjänst och brottsutredningsverksamheten.
Hur blev det?
– Ja, inte har det blivit fler poliser synliga. Bemanningsgraden är alldeles för låg. Allra sämst är läget i inlandet. Visst, nu ska fler poliser utbildas och civilanställda hjälpa till att få ned utredningshögarna, ”balansen”. Men det kräver ju utbildningsinsatser. En polis utbildas under tre år. Så det är en bit bort om man börjar satsa nu, det löser inte dagens kris, säger Peter Burman.
Allt detta gör att polisen i Skellefteå i större grad tvingats prioritera ärenden med frihetsberövade och ungdomsärenden, där det är viktigt att snabbt bli färdig med utredningarna.
Peter Burman beskriver hur den nya organisationen, i stort och smått, skapat otydlighet: hur enskilda polisers initiativförmåga blir lösningen när det inte finns nya beslutsvägar att förstå och begripa.
– Och det finns exempel på där vi krävt förbättringar kring arbetsmiljön för den enskilde polisen som ett och ett halvt år senare ännu inte har åtgärdats.
Larm hörs om att tre poliser slutar varje dag i Sverige. Hur är läget i Skellefteå?
– Det finns kollegor som slutat eller tagit tjänstledigt – och vissa har återkommit efter en tid. Men vi har inte något stort problem med att folk säger upp sig. Men lönefrågan blir, vid sidan om den nya organisationen, alltid aktuell när det blir tal om att byta jobb. Och i vissa fall är det inte längre tomma hot.
– Den nya organisationen gör också att många känner att möjligheten till utveckling och avancemang inom yrket försvunnit i Skellefteå när exempelvis förundersökningsledartjänsterna försvann till Umeå, fortsätter Peter Burman.
Höga polischefer medger nu att det ”måste skruvas” i den nya organisationen?
– Ja, det är ju välkommet. Men nu har det gått nästan två år. Jag skulle vilja säga att det kanske behövs ”skruvas” i fem år i den här organisationen för att få den att fungera igen. Det här borde högsta polisledningen ha förstått mycket tidigare.
Hur länge håller poliskåren ihop?
– Folk gör verkligen sitt bästa, men ärligt talat vet jag inte hur länge man kan hålla ut. Den nya organisationen är ett luftslott utan rätt bemanning, som måste byggas om. Nu står polisverksamheten på lermark, avslutar Peter Burman.
Peter Burman: Löftet om ökad närvaro ute bland folk har inte uppfyllts. Dessutom tar det administrativa arbetet allt mer tid för en polispatrull, det gör att poliserna tvingas vara allt mer inne på stationen.