Kräver lösning på personalbristen. Från vänster: Anneli Åslund, Mari Tjernström, Elisabeth Anderbygd, Nina Jönsson, Katarina Persson, Susann Forsman, Lena Näslund, Ida Silfvenius och Catrine Forsell. Foto: Annika Eriksson.
Vi träffar hela personalgruppen utanför huvudentren till psykiatriska kliniken vid Skellefteå lasarett. Patientsäkerheten hotas, menar de och säger att läget är akut. Enligt gruppen som Norran träffar är personalflykt från Västerbottens läns landsting den största orsaken till problemet.
Och det är inte första gången de ryter till. De har brottats med hög arbetsbelastning på grund av personalbrist flera år.
Ohållbar lösning
Ett förslag från landstingsledningen för att lösa krisen är att slå ihop beroendeenheten med en annan vårdavdelning vid psykiatriska kliniken. Men det är ohållbart, menar personalen.
– Det skulle bli svårt att blanda patienter som har missbruksrelaterade problem och patienter med annan psykiatrisk problematik, säger Catrine Forsell, som arbetat på beroendeenheten i tio år.
Åtta platser
På beroendeenheten finns åtta vårdplatser samt fyra platser för tillnyktring. Personalen är tight, synkroniserad och specialiserad på att hantera personer med missbruksproblem av olika slag.
– De som arbetar på de andra avdelningarna anser också att det är omöjligt och ohållbart att blanda patientgrupper, säger Anneli Åslund.
Sammanslagningen skulle redan ha genomförts – förra måndagen, men det föll då det inte fanns personal på alla schemarader.
– Ledningen sitter och jobbar med det nu, men vi vet inte hur det ska lösas, säger Anneli Åslund.
Beroendeenhetens personal vittnar om tufft arbetstempo och på grund av personalbristen, förekommer både dubbla skift och att vissa ibland hoppar över lunchen.
Inget nytt
De bekräftar att kliniken dragits med problem över tid – och att det inte enbart handlar om personalbrist.
– Det började redan för tre år sedan när avdelning tre lades ner, säger Anneli Åström.
Sedan dess har beroendeenheten tvingats byta lokaler ett flertal gånger, tampats med neddragningar och under vissa perioder slagits samman med andra avdelningar. Nu har personalen fått nog och efterlyser en hållbar lösning. Både för arbetsrons och patientsäkerhetens skull.
– Vi vill arbeta här och fokusera på patienterna, vi trivs jättebra med jobbet och vi vill inte oroa oss för vad som händer nästa vecka, säger Susann Forsman.
Flera i personalen anser att det akuta personalläget beror på personalflykt. Vissa lämnar landstinget för att söka sig till andra vårdgivare.
– Det är flera som slutat och sökt sig till kommunen, säger Catrine Forsell.
Vad ser ni för lösning?
– Landstingets politiker måste ta tag i den här frågan, säger Anneli Åslund och flera andra nickar.
Hur ska vi kunna hålla igång verksamheten när det inte finns personal?