Det var i slutet av september förra året som han helt plötsligt började se dubbelt. Det blev bara värre och väl framme på sjukhuset var han nästan helt borta. Flera undersökningar gjordes, men det var inte för än dagen efter som läkarna kunde konstatera att han fått en stroke.
Efter en vecka fick han åka hem från sjukhuset. Efter tre veckor kunde han börja gå, men det var mycket ostadigt.
– Allt var svårt, borsta tänderna, äta, ta deodorant. Samtidigt som jag hade tappat avståndsbedömningen, jag gick in i dörrkarmar och hade svårt att greppa saker. Att gå upp för trappan var omöjligt, säger han till Expressen.
Vid nyår hade han börjat känna sig piggare, men då väntade en operation. Vid undersökningarna i samband med stroken upptäcktes ett hål i hjärtat, vilket troligen var det som orsakade stroken.
I dag har han fått tillbaka mycket av motoriken och kan gå och prata normalt, men han blir lätt utmattad och måste vila dagtid. Han är fortfarande heltidssjukskriven. Läkaren har sagt att han troligtvis kommer att bli bättre, men att det inte finns någon garanti.
– Det är tuffare mentalt nu än det var den första tiden, men det kanske är för att jag är piggare fysiskt. Det är först nu tankarna har kommit om att jag var nära att dö. Att jag hade tur som inte gjorde det, säger han till Expressen.
Elin Stormare// Västerbottens-Kuriren