Vid maskinen. Eva Eriksson i slutet av hennes yrkesverksamma bana på fabriken. Foto: Privat.
Den 9 december ska Inwidos bolagsstyrelse fatta det formella beslutet om framtiden för fönsterfabriken i Bjurträsk. En fabrik som många i bygden har starka band till – inte minst de som jobbat där i många år.
Eva Eriksson, 83, var länge en av trotjänarna. Inte nog med att hon själv arbetade där i 30 år och att sonen Stig nu är uppe i 37. Det var även hennes svärfar David Eriksson som en gång startade fabriken.
Det gjorde han tillsammans med sin bror Josef 1908. De kom från Risliden, hade jobbat som drängar, flyttade till Bjurträsk för att arbeta på sågen och gifte sig med var sin syster i byn.
– De började med lite snickerier och använde sig av handverktyg den första tiden. De var duktiga och fick ligga i, berättar Eva.
Utveckling
De följande årtiondena skedde en stadig utveckling med utbyggnader och nya maskiner. Ett tag kompletterades även fönster- och dörrtillverkningen med köksinredningar.
I början på 1950-talet tog Josefs son Ivar över verksamheten. Det ledde fram till en specialisering på fönster och 1964 ombildades rörelsen till Erikssons Träindustrier AB, Etri.
Året efter började den nya stora fabriken byggas, en anläggning som är i drift än idag. Bygget stod klart 1966, samma år som Eva fick jobb där.
Hon berättar att hon under sina år på företaget hade ganska blandade arbetsuppgifter. Mest kapade hon lister, men det blev även lasering, paketering och lite städning. Genom åren fick hon också vara med om stora förändringar som nya material, förbättringar i arbetsmiljön och en växande personalstyrka.
Som mest jobbade 202 personer på fabriken.
– Jag tyckte det var trevligt. Jag trivdes bra på jobbet, berättar Eva.
Bytte ägare
Åren på fönsterfabriken innebar också flera ägarbyten. Byten som i flera fall innebar att makten och ägandet flyttade längre bort. Och 1996, samma år som Eva gick i pension, beslutade den dåvarande ägaren Elitfönster att lägga ned fabriken.
Den gången kunde fönstertillverkningen räddas tack vare att några lokala krafter tog över. Den här gången ser det betydligt mörkare ut, då Inwido deklarerat att man tänker tömma lokalerna på all utrustning och alla maskiner.
– Man blir bedrövad över hur de ställer det, säger Eva, som konstaterar att fabriken betytt väldigt mycket för bygden genom åren:
– Om inte den funnits hade mycket sett annorlunda ut.
Småhus
Eva bor sedan några år tillbaka i Norsjö. Men självklart följer hon med i vad som händer i hennes gamla hemby och på hennes förra arbetsplats.
Även om det ser mörkt ut hoppas hon att det på något vis blir bra i slutändan. Hon har också funderingar på vad fabriken skulle kunna användas till om fönstertillverkningen läggs ned:
– Om de tar bort maskinerna har jag föreslagit att de skulle skynda sig och börja bygga småhus, Attefallshus. Lokalerna är så stora att det skulle gå.
Jag tyckte det var trevligt. Jag trivdes bra på jobbet.
Protest. Så här såg det ut 1996, förra gången fabriken i Bjurträsk hotades av nedläggning. Foto: Privat.
Sågverksabetare. Sågen var först, sedan kom snickerierna och verkstäderna i Bjurträsk. Foto: Privat.
Rast i arbetet. Eva man Nils Eriksson (till höger) har tagit paus tillsammans med en arbetskamrat. Foto: Privat.
Hugger i. Magnus Jakobsson (närmast) och några arbetskamrater ser till att stocken blir till brädor. Foto: Privat.
Timmer. Fr v David Eriksson, Nils Eriksson, och Alfons Andersson tar hand om ett timmerlass som ska sågas. Foto: Privat.
Gamla sågen. Fr v okänd, Magnus Larsson, Axel Bjur, Ingemar Ögren, Einar Björk, David Eriksson. Bakom Nils Eriksson och Alfons Andersson. Bilden tagen omkring 1940. Foto: Privat.
Bläddrar i minnen. Eva Erikssons man Nils var son till David Eriksson, som startade fabriken tillsammans med brodern Josef. Foto: Lennart Enkvist.