Det pratas mycket om hur geografiska och socioekonomiska faktorer påverkar vilken cancervård en patient får.
Men det är ännu större orättvisor mellan cancerformer. Varför görs det skillnad på olika cancersjukdomar?
Den farliga tystnaden kring tarmcancer leder till orättvisor som tar liv. ILCO (Tarm-, uro- och stomiförbundet) kräver att orättvisan mellan cancerpatienter får ett slut.
Orättvisorna handlar till exempel om vilka läkemedel som ges vid spridd cancersjukdom, hur ofta Socialstyrelsen uppdaterar sina riktlinjer och ser till att snabbt få med nya behandlingar i sina rekommendationer så att de når ut till patienterna.
Tarmcancer har låg prioritet jämfört med till exempel bröstcancer, och detta påverkar i sin förlängning hur länge man överlever. Tarmcancerpatienter har mycket sämre överlevnadschanser än exempelvis en bröstcancerpatient. Denna skillnad har ingen rimlig förklaring eller orsak och är därför oacceptabel.
Tarmcancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna. 6 000 personer får varje år diagnosen tarmcancer och nästan 2 700 avlider. I Norrbottens handlar det om 151 personer som får tarmcancer årligen, och 62 personer som dör i sjukdomen.
Av dem som får tarmcancer har 20 procent spridd tarmcancer. Ytterligare 15 procent får längre fram i sjukdomen återfall i spridd tarmcancer.
Man skulle kunna tro att stora resurser läggs på att behandla denna allvarliga cancersjukdom, men nej. Tarmcancer ligger långt efter jämfört med andra cancerformer.
Det har vi flera skrämmande exempel på:
- Socialstyrelsen uppdaterar inte sina riktlinjer som är vägledande vid val av behandling. Hur ska tarmcancerpatienter kunna få ta del av de nyaste läkemedlen, och andra behandlingar, om den inte ens finns med i riktlinjerna?
- Socialstyrelsen ger en högre prioritering till behandling vad gäller spridd bröstcancer än spridd tarmcancer. Var är likvärdigheten mellan cancerformerna där?
- Befintliga gentester används inte fullt ut för att nå en maximal behandling. Om man jämför med bröstcancer och prostatacancer går det inte en dag innan maximal testning och behandling sätts in. För dessa cancersorter har testerna varit rutin och praxis i många år.
- Sjukvårdshuvudmännen diskuterar kostnader för tarmcancerpatienterna. Men för bröstcancerpatienter har det aldrig diskuterats ”vad vi har råd med”. Liv ska räddas.
- Cancerfonden delade 2016 ut 18 miljoner kronor till bröstcancerforskning och 11 miljoner till tarmcancerforskning.
Ett stort och grundläggande problem för svensk tarmcancervård är att Socialstyrelsen inte uppdaterar riktlinjerna. Det gör det svårare för läkarna att hålla sig uppdaterade och kunniga inom området. Sverige skulle också behöva cancercenter, nationella cancerinstitut som sätter agendan och är stilbildande spetsenheter.
ILCO undrar och ställer frågan till Socialstyrelsen: När kommer ni att uppdatera riktlinjerna för en av våra största cancersjukdomar, och hur ska ni upprätthålla kunskapsnivån ute i vården?
Bo Karlsson