Efter ett tveksamt ingripande fick fotbollsspelaren Jimmy Durmaz en storm av hat riktad mot sig. I Kungsträdgården arrangerades en manifestation för honom, för jämställdhet och för ett Sverige utan rasism.
Jag har alltför många gånger fått höra personer säga att de minsann inte är rasister utan nationalister.
Problemet är bara att det inte förändrar någonting i sak.
Jag har ingenting emot att man är stolt över sitt land, eller den stat man lever i. Det jag har problem med är att den kärlek man uttalar är begränsad till vissa av landets eller statens invånare.
Ordet nation ska nämligen inte blandas ihop med orden stat och land. Ordet nation syftar på folkslag, därav termen nationalstat. Tanken på att en stat ska bestå av huvudsakligen ett folkslag, och att detta folkslags kultur, traditioner och historia är viktigare än andras, är grunden för dagens rasism och främlingsfientlighet.
Den organiserade rasismen i Europa är ett relativt modernt påfund. Rasismen är en följd av ekonomiska strävanden från 1600-talet.
Slaveriet i Europa var avskaffat sedan många hundra år – sedan kristendomens intåg – men behovet av arbetskraft i kolonierna i Amerika, och stormakternas önskan om att bilda imperier, skapade nya behov, ett behov om att nedvärdera andra folkslag som halvvildar och barn som behöver styras för sitt eget bästa.
De flesta seriösa forskare och politiker har tagit avstånd från liknande rasbiologiska stollerier.
USA:s konstitution beskriver detta bäst när man värderar ”andra människor” än vita som en 3/5-människa.
Detta ledde till en ideologiskt styrd forskning för att finna stöd för den uppfattning man själv skapat. Statens rasbiologiska institut är tämligen välkänt men ”forskningen” omfattade också många andra vetenskapliga discipliner som historia, etymologi, musik och så vidare.
Det fanns ett behov att leta fram det typiska för varje folkslag och det skyddes inga medel.
Strävandet efter nationalstater ledde sedermera till att många miljoner människor dog i krig, folkförflyttningar och rena folkmord. Andra tvångssteriliserades.
De flesta seriösa forskare och politiker har sedan länge tagit avstånd från liknande rasbiologiska stollerier. Men några händelser i sommar/höst har gjort mig nödgad att få ned dessa tankar på papper.
Vid sommarens fotbolls-EM gjorde Jimmy Durmaz ett lite tveksamt ingripande. Han fick en storm av hat riktad mot sig. Han bar samma landslagströja som alla andra i laget med samma färger som prydde arenor, hem och otaliga sportbarer. Men hans hudfärg gjorde att många tyckte sig ha rätten att ifrågasätta honom som svensk.
Min vän och partikamrat Farzana Khatibi stod och väntade på bussen när två personer, på fullt allvar, ansåg sig ha rätten att uppmana henne att lämna landet eftersom hon inte var en riktig svensk. De menade att de land hon bor i, det land där hennes familj bor, där hon arbetar och där hon har sina vänner inte är hennes land.
Detta är inte att älska sitt land.
Detta är nationalism och ren och skär rasism.
Daniel Ådin (S), ledamot kommunfullmäktige i Skellefteå