Nationalism är inte synonymt med rasism

Replik. En inkluderande nationalism, som sverigedemokraternas, välkomnar människor i den gemensamma identiteten. Den skiljer inte på människor utifrån hudfärg eller bakgrund, men väl på vilka värderingar vi värnar i samhället.

Samhälle och välfärd2018-11-12 15:46
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på Daniel Ådins, S (ledamot kommunfullmäktige i Skellefteå) debattartikel ”Nationalismen går klo i klo med rasismen” publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 5 november 2018.

Kommunfullmäktigeledamoten Daniel Ådin (S) skriver i en debattartikel i Norran (5/11 2018) om nationalism, och hur den, enligt hans uppfattning, skulle vara synonymt med rasismen.

Detta är en grundläggande missuppfattning som inte bör få stå oemotsagd.

Att det funnits mörka kapitel i svensk historia är någonting som självklart bör lyftas fram. Daniel Ådin nämner Statens institut för rasbiologi, instiftat 1921 av Hjalmar Brantings regering och verksamt i 36 år. Även de 63 000 tvångssteriliseringarna som utfördes under tiden som åtta olika socialdemokratiska regeringar hade makten omnämns.

Det finns självklart mycket att lära av den institutionaliserade rasismen och dåtida synen på ”degenerationsfaran”.

Ovanstående är exempel på rasism och en unken människosyn som varken har med nationen eller nationalismen att göra. Rasismen utgår från en uppdelning av människor i ett rassystem där vissa raser biologiskt är underställda andra, inte utifrån nationsgränser eller de gemensamma värderingar som håller nationer samman.

När socialdemokraternas Per-Albin Hansson införlivade folkhemsbegreppet i svensk politik var samhället i stort behov av enighet. Att lyfta betydelsen av den svenska identiteten och gemenskapen blev för regeringen ett sätt att överbrygga ekonomiska och sociala skillnader. Det lade grunden till välfärdssamhällets framväxt.

De flesta svenskar betraktar det som normalt att svenskt språk, svensk kultur, svensk historia och svensk tradition får en särskild roll i Sverige i förhållande till andra länders. För att en nation ska hållas ihop, och inte krackelera, krävs sådana gemensamma nämnare som klister.

Nationalismen är en viktig grund för landets sammanhållning och är omistligt för att motverka de allvarliga problem som växt fram i Sverige under de senaste 30 åren. Hedersmord, gruppvåldtäkter och bilbränder dikterar behovet av att arbeta för mer sammanhållning, inte mindre.

En inkluderande nationalism, som sverigedemokraternas, välkomnar människor i den gemensamma identiteten. Den skiljer inte på människor utifrån hudfärg eller bakgrund, men väl på vilka värderingar vi värnar i samhället. Den formar normerna som ligger till grund för allt från lagstiftning till institutionernas utformning, och den ligger till grund för ett sammanhållet samhälle.

Jonas Andersson (SD), riksdagsledamot från Västerbottens län

Markku Abrahamsson, gruppledare för Sverigedemokraterna i Skellefteå

Nationalismen går klo i klo med rasismen