Bildmontage. Foto: TT
”Ingen verkar bry sig ” var rubriken på signaturen Puttes insändare den 13 novemberdär han bland annat skrev ”Tveksamt om ens katten skulle äta av maten”.
För några år sedan fick jag efter en operation njuta av hemtjänsten i Skellefteå kommun. De människor som tog hand om mig var helt underbara. När jag dessutom fick mat i lådor att äta, kunde jag inte med att skjuta budbäraren och klaga på maten.
Svaret från kostchefen är i och för sig inte oväntad. ”Maten är lagad från grunden, motsvarar näringsvärdesbehovet, ser god ut och smakar bra. Dessutom är kockarna är utbildade.”
Ja, men då är väl allt perfekt, kan man tänka?
Nej, det var det värsta i matväg jag har varit med om. Jag log igenkännande över Puttes beskrivning av de utstansade skumgummiliknande bitarna som kallades pannkakor.
Det stämmer precis med min upplevelse. Min förtjusning var stor, när jag fick någonting som kallades räkomelett. Men glädjen avtog, när jag försökte analysera vad som var omelett.
Det liknade en kompakt smaklös massa av något oidentifierbart. Räkorna kände jag igen, även om de var få.
Tack och lov hade jag härliga och snälla grannar och vänner, som förbarmade sig över mig och gav mig rester efter deras måltider.
Jag tillfrisknade och kunde sedan klara mig själv . Men jag tänker på dem som inte kan klara sig själva.
Tänk dig att vara helt beroende av andras välvilja. Att inte själva få känna doften av hemlagad god mat. Att vara beroende av experter, som talar om hur väl genomtänkt, god och näringsriktig maten är, när den egentligen inte är god eller ser aptitlig ut.
Jag är förvånad att ingen reagerat över Puttes insändare. Inte ens en anhörig till de gamla. Trots att de flesta man pratar med anser hur illa det är ställt med de gamlas mat.
Masstillverkad och transporterad mat ger enligt min uppfattning avsaknad av såväl arom som hemkänsla.
Gullan
