En av statens viktigaste och mest grundläggande uppgifter är att kunna försvara sina medborgare.
Den saken har det i ärlighetens namn varit lite si och så med alltsedan den stora försvarsnedläggningen inleddes under Göran Perssons (S) regeringstid. I sina memoarer skriver han om de tuffa försvarsförhandlingarna i regeringen: ”Processen tog tolv år, det vill säga hela min tid som finansminister och statsminister. I grova drag resulterade den i en halvering av svenska försvaret.”
Det ska i ärlighetens namn sägas att inte heller Fredrik Reinfeldt (M) var någon större vän av ett starkt svenskt försvar. Året var 2013 när han muttrade att ”försvaret är ett särintresse” och sa att det inte finns något militärt hot mot Sverige som motiverar ett territoriellt täckande försvar.
Då var det motiverat att rusta ner. Även om försvarsslakten med facit i hand blev väl brutal. På samma sätt är det i dag motiverat att rusta upp. Det säkerhetspolitiska läget har blivit avsevärt mycket sämre. Om allt genomförs kommer det, enligt försvarsberedningens ordförande Björn von Sydow, att innebära den största militära upprustningen sedan andra världskrigets dagar.
På presskonferensen erkände Björn von Sydow utan omsvep att dagens krigsorganisation inte är utformad för att kunna möta ett väpnat angrepp och att Försvarsmaktens operativa förmåga har ”väsentliga begränsningar”. Försvarsberedningens förslag innebär att armén ska öka till fyra brigader. Fyra nya regementen behöver inrättas för att antalet värnpliktiga ska kunna nå 8 000 från 2024.
Nyheter som tacksamt togs emot i bland annat Arvidsjaur. Försvarsberedningen vill nämligen placera ett av de nya regementena där. Norrlands dragonregemente (K4) återinrättas. Något som kommer att innebära nya arbetstillfällen i kommunen. Riktigt hur många är dock osäkert.
Men det är som kommunalrådet Sara Lundberg (S) säger till SVT Norrbotten: ”I dag ligger utbildningskapaciteten på Jägarbataljonen på cirka 150 soldater vilket ska fördubblas till 300. Till det kommer ett 30-tal officerare och civilanställda. Blir de skrivna här så blir det positivt för kommunens ekonomi. Till det kommer näringslivet som får ett uppsving för någonstans ska de som kommer hit bo och äta.”
Den förändrade synen på försvaret är mer än välkommen, precis som det nygamla regementet i Arvidsjaur.
Det finns mycket som är bra med försvarsberedningens rapport. Framför allt har man insett att det militärstrategiska läget i Sveriges närområde försämrats de senaste åren. Och att det måste mötas med ökad militär slagkraft.
Gotland får en förstärkt mekaniserad bataljon. Till det kommer bland annat jägar-, underrättelse-, säkerhets-, artilleri-, ingenjör- och luftvärnsförband. Målet är att Sverige under tre månader ska kunna klara av att hantera en säkerhetspolitisk kris med krigshandlingar på svenskt territorium.
Med det skulle allting kunna vara frid och fröjd. Men det är det som bekant inte. De borgerliga partierna vill inte skriva under rapporten. I protest mot att den rödgröna regeringen inte vill binda sig vid en viss nivå på försvarsbudgeten.
Förvisso är enighet inom försvars- och säkerhetspolitiken bra att kunna visa upp för omvärlden, det sänder viktiga signaler, men den kan inte köpas till underpris, vilket de borgerliga partierna härmed har bevisat. Vill man så kan man betrakta försvarsberedningens slutrapport som en socialdemokratisk önskelista utan finansiering. Och det duger inte.