Vi tycker ofta att medierna missgynnar den egna uppfattningen i en fråga. Foto: Bertil Ericson / TT Foto: Bertil Ericson / TT.
Lika länge som det funnits fria medier, lika länge har olika intressen försökt att misstänkliggöra och så frön av tvivel om mediernas bevekelsegrunder och lojaliteter. Detta genom att peka på vad medierna inte skriver om, snarare än vad de faktiskt skriver om.
I centrum för denna misstro står ofta den enskilde individens egna föreställningar om hur världen är beskaffad.
Men ibland kan det bli smått parodiskt när det egna sättet att betrakta världen gör människor blinda inför verkligheten.
Som när en liberal ledarskribent på Twitter för en tid sedan, mitt under brinnande Transportstyrelseskandal, upprört frågade sig varför tidningarna inte var ”fullkomligt nedlusade av artiklar om Transportstyrelsen”.
Detta trots att alla sajter var just ”nedlusade” med artiklar om detta ämne.
Att på detta sätt insinuera att media mörkar något man själv tagit del av via just media återkommer ofta i nätdiskussioner.
Eller som när USA:s president, Donald Trump, redovisade en listaöver 78 terrorattentat som Vita huset menade "inte hade fått den medieuppmärksamhet de förtjänade". Detta trots att dessa attentat hade fått oerhört stor mediebevakning och var och en av dessa incidenter nämnts över 1 000 gånger i medierna.
Faktum är att det finns forskning som visar att människors sätt att se på verkligheten i hög grad också formar deras syn på hur medierna sköter sitt jobb. Det kallas för fientliga medier-fenomenet (hostile media phenomena).
I boken, "Misstron mot medier", utgiven av Institutet för mediestudier, skriver medieforskarna Jesper Strömbäck och Bengt Johanssonom just detta fenomen: ” människor har en tendens att uppfatta mediernas innehåll som att det missgynnar den egna sidan eller positionen och gynnar den andra sidan i en debatt eller konflikt”.
Till detta ska läggas ytterligare en parameter som måste vara uppfylld för att ”fientliga medier-fenomenet” ska uppstå. Det måste finnas en farhåga om att det budskap vi inte gillar kan tänkas nå en stor publik.
Forskningen visar nämligen att om vi ser något i medierna som inte överensstämmer med vår egen uppfattning, tenderar vi att uppfatta det som fientligt om vi dessutom tror att det kan tänkas nå en stor publik.
Här finns alltså en föreställning om att jag kan betrakta verkligheten utifrån, så som den är, medan andra inte har den förmågan och därför riskerar att påverkas av detta ”felaktiga” medieinnehåll.
För att citeraStrömbäck och Johansson: ” Nog för att det finns mycket som medierna kan kritiseras för, men ofta sitter bjälken i betraktarens öga.”
Att på detta sätt insinuera att media mörkar något man själv tagit del av via just media återkommer ofta i nätdiskussioner.
Vi tycker ofta att medierna missgynnar den egna uppfattningen i en fråga. Foto: Björn Larsson Ask / SvD / TT.