Ska vi måsta jiddra mer om kulturhuset? Tydligen. Särskilt när det fortfarande finns en hel del som tycker det vore mer utvecklande för vår kommun att satsa på snöröjning, sandning och åldringsvård. Men nu raljerar jag; de tycker inte det de tycker med någon som helst tanke på utveckling. De tycker nog snarast att kommunen skall leva upp till sina grundläggande förpliktelser innan den börjar hiva pengar i en sådan menlös och bottenlös grop som kultur. Först ser man fan till att det är sandat, sedan kan fjollorna titta på balett om de vill, tänker jag mig att patriarken bullrar vresigt vid frukostbordet, bankande på ett rykande färskt exemplar av lokalorganet. Men då raljerar jag igen och är fördomsfull, sorry. Det är bara det att jag blir aningen frustrerad när man inte pratar om vad det faktiskt rör sig om. Det vill säga, om vi i Skellefteå kommun vill satsa på framtiden, ta ett språng ut i det relativt okända?
Sedan är det faktiskt inte helt okänd mark vi ska ge oss ut på. Det finns många städer som upplevt hur satsningar som kulturhuset har agerat som en katalysator för långt mycket mer än de konstnärliga uttrycksformerna och det är just det som politikerna tänker på när de sanktionerat en sådan satsning (för det har knappast med att de vurmar så starkt för till exempel performancekonst och elektropunk). En annan katalysator för självkänsla och levnadskvalitet i vår kommun har hitintills varit vårt spektakulärt framgångsrika ishockeylag, som gjort att vår glänta på den norrländska taigan blivit något mer än just det på det nationella planet. Herre Gud, Skellefteå finns ju numer med som ett förval i NHL17, när man skall välja sin egen spelares födelseort! Så det är klart att det finns andra värden på spel här.
PS. Det är även fint att inte behöva halka och bryta lårbenshalsen.
Magnus Ericsson