Restaurangen i Skellefteå lockar med magdans på nedervåningen sedan några veckor tillbaka.
Vi närmar oss entrén till Taj Mahal. Det är en dryg halvtimme efter midnatt och en man står utanför. Han hälsar oss välkomna och säger sig anta att vi är över 18 år.
– Jag tror inte att jag behöver kolla legitimation på er.
Han håller upp dörren och visar med en gest att vi ska gå in. Ingen annan besökare syns till, trots annonsen på Instagram som fick oss att välja just den här kvällen.
”Ikväll presenterar vi stolt fem nya magdansöser. Öppet från 18.00. Välkommen in.”
På insidan frågar mannen bakom disken om vi är där för att äta. Nej, säger vi, och förklarar att det är klubben på nedervåningen som intresserar oss. Mannen bekräftar entusiastiskt att fem nya kvinnor arbetar ikväll och tar 580 kronor i entréavgift.
– För det får ni en drink och en dans med en valfri flicka.
Han ger oss varsitt kvitto, som vi ombeds visa för en annan person på nedervåningen. Ingen av oss frågar, ändå understryker mannen bakom disken att ingenting olagligt förekommer där.
Vid trappavsatsen är ett rött rep spänt mellan två stolpar. Vi tillåts inte passera utan att först vänta fem-tio minuter. Till slut kommer en annan man uppför trappen och välkomnar oss ned.
Musiken blir högre för varje trappsteg. Källarlokalen är fylld av pulserande ljus i olika nyanser och dimman från rökmaskinen får den begränsade ytan att verka större. Det finns bås längs långsidorna, med draperier som bidrar till en falsk känsla av avskildhet.
Det finns ingen scen eller annan specifikt avsedd plats för dans.
Även här nere står en man bakom en disk, som ber om att få se våra kvitton. När vi slutligen lämnar Taj Mahal kommer vi endast att ha ett kvitto kvar, de andra har personalen tagit omhand.
Bredvid disken står en grupp unga kvinnor endast iklädda trosor och bh, med undantag för tillbehör som strumpbyxor och korsetter. På bruten engelska hänvisar en av dem oss till ett bås och kvinnorna följer efter.
De ställer upp sig på led innan vi ombeds välja varsin som faller oss i smaken.
Smisk och nakenhet
Det blir snabbt uppenbart att det här inte handlar om någon magdans. Dansöserna ger inte heller något sken av att vilja framställa det så. Ensamma med två kvinnor i båset följer snarare en högst närgången och sexuellt laddad uppvisning till musikens rytm.
De är snabba med att visa brösten och snart ligger även trosorna på golvet. En kvinna böjer sig framåt och smiskar sig själv. Hon förklarar att det är “se men inte röra” som gäller.
– Men det kan bli mer röra sedan.
Dansen mattas av och kläderna tas på igen. Vi leds nu till varsitt bås, där ett närgånget samtal följer. En av kvinnorna ber om att få bli bjuden på drinkar.
– Antingen en billigare för att jag ska bli lite kåt, eller en dyrare för att jag ska bli riktigt kåt.
Hon berättar att hon har erfarenhet av liknande klubbverksamhet i Stockholm och i Las Vegas. Vid ett tillfälle påstår hon sig vara en form av “manager” som de andra kvinnorna ger pengar till. Hon verkar också vara den enda i sällskapet som talar svenska.
En kvinna säger sig komma från Kroatien, en annan från Moldavien och en tredje från Malta. Enligt kvinnan från Kroatien har de alla flugits dit samma kväll.
– När vi är klara så åker vi vidare till shower på andra platser.
Nu erbjuder sig dansöserna att leda oss till varsitt VIP-rum, separata från den övriga källarlokalen. De är noga med att inte berätta exakt vad detta erbjudande innefattar. Den svensktalande kvinnan säger istället att vi ska ”ha mysigt ihop”, med löften om avklädd massage.
– Då behåller du boxershortsen på.
Men för det ska vi betala betydligt mer. Kvinnan vill ha 8 000 kronor för 10 minuter och 20 000 kronor för en halvtimme, då garanterar hon en “mysig stund” tillsammans.
– Om det sedan händer någonting mer så gör det väl det.
Någon tur i VIP-rummet blir det naturligtvis aldrig tal om. Vi avbryter besöket och lämnar restaurangen en dryg timme efter att vi har kommit dit.
Inuti båsen på Taj Mahals nedervåning utspelar sig betydligt mer än vad restaurangen annonserar.