Bra klimat. ”I Skellefteå har vi många bra arbetsgivare som tar emot deltagarna på arbetsträning eller praktik och även anställer dessa unga personer”, säger Ingrid Selin.
I Utsikten 2.0 arbetar personal från socialtjänsten, arbetsförmedlingen och psykiatrin med att rehabilitera unga vuxna som under en längre tid varit långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa. Personalen från myndigheterna sitter i gemensamma lokaler och arbetar i team tillsammans med personen de hjälper.
En samhällsekonomisk rapport visar att det finns stora vinster för samhället att hjälpa personer att bryta sitt utanförskap.
– Det är roligt att se en positiv ekonomisk effekt för samhället, samtidigt har jag alltid vetat att de unga vuxna är de stora vinnarna i form av ett bra liv, säger Ingrid Selin, projektledare för Utsikten 2.0.
I undersökningen har de granskat 29 unga vuxna som ingått i verksamheten på Utsikten 2.0:
• Sammanlagt kostade insatsen för att hjälpa samtliga 3,2 miljoner kronor, där varje deltagare i genomsnitt kostade 110 000 kronor.
• 14 av de 29 deltagarna hade, 12 månader efter projektets avslut, börjat arbeta eller att studera med varierande sysselsättningsgrad och några utan lönebidrag.
• Deltagarnas lönsamhet, 12 månader efter projektets avslut, hamnar på sammanlagt på 2,9 miljoner kronor.
• Om man, enligt utredningen, i stället ser till den långsiktiga lönsamhet sett till en förväntad pensionsålder ligger lönsamheten för samhället närmare 108 miljoner kronor. Utslagen lönsamhet per deltagare blir då i genomsnitt 3,7 miljoner kronor.
Skälet till att det är en grupp som lönar sig att hjälpa är, enligt utredningen, att de är unga och har många år kvar i arbetslivet. När de kommer in i samhället igen i form av arbete eller studier får de även ett minskat behov av offentligvård och andra omsorgsresurser.
– Det här handlar om personer som haft det trassligt och som kanske till exempel inte har gått ut gymnasiet, berättar Ingrid Selin.
Orsakerna bakom deras utanförskap kan vara flera. Ibland kan det bero på psykisk ohälsa eller familjeförhållanden som gör att de inte tar sig ut i arbetsliv eller klarar av sina studier. De kan även ha neuropsykiska funktionsnedsättningar.
”Det som först verkar svårt kan bli lätt så småningom”, står det på väggen i det lilla mötesrummet med fåtöljer där Ingrid Selin, projektledare för Utsikten 2.0, tar emot unga vuxna som är där för första gången. Redan vid första träffen i deras lokaler längs Kanalgatan är en representant från vardera myndighet med och bildar sig en uppfattning om personens behov.
– Vissa som vi träffar kan ha levt isolerade i tio år i sin passivitet och träffar inga vänner. De kanske har provat att ta sig ur sin situation, men inte lyckats, säger hon och tillägger:
– Det vi ser mycket av är en stor ensamhet, men de har en stor längtan efter ett annat liv.
Till en början är hopplösheten ofta stor bland de som deltar och får hjälp. Många har sedan länge gett upp hoppet till ett vanligt liv. Men Ingrid Selin ser alltid människan bakom uppgivenheten.
– Alla vi arbetar med har resurser och styrkor som vi ska lyfta fram och stärka.
Det första Utsikten 2.0 inriktar sig på är att personen de hjälper ska få en fungerande vardag.
– Det är en förutsättning för att klara av en praktik eller arbetsträning, säger hon.
I verksamheten ingår att myndigheterna tillsammans med den personen sätter upp olika delmål och mål. Till en början handlar det om små steg i rätt riktning, som att få en fungerande dygnsrytm. Utsikten 2.0 lägger upp en plan och ger personen de hjälper rätt verktyg för att klara av att nå sina olika delmål för att sedan ta sig ur sin situation och komma in i samhället igen genom arbete eller studier.
– Det handlar om att se personens styrkor och resurser, stötta och peppa, se möjligheter och lägga upp planer, fortsätter Ingrid Selin.
Förutom att de kan arbeta med bland annat stärkande och motiverande samtal innebär det också att ge handfast stöd. Det händer att de exempelvis kan hjälpa till att skjutsa personen till praktikplatsen för att kunna peppa dem under bilresan dit.
– Är det det som krävs just då så gör vi det, säger hon.
I genomsnitt stannar en person i verksamheten i ett och ett halvt år. När Ingrid Selin ser att personen kommit in i samhället igen och till exempel skaffar familj eller tar körkort känner hon både en glädje och tillförsikt inför framtiden.
– Det är roligt att sedan se de här unga vuxna leva precis som alla andra när de kommer ut i samhället, säger hon och ler.
Här kan du se en film om Utsikten 2.0
Alla vi arbetar med har resurser och styrkor som vi ska lyfta fram och stärka.
