Advokat Jonas Wiklund var målsägandebiträde för Katarina (fingerat namn) vid rättegången i Skellefteå om grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak.
Fredag och lördag förra veckan berättade Norran om Skelleftekvinnan Katarina, som egentligen heter något annat, som under flera månaders tid utsattes för misshandel, dödshot och kränkningar av förre sambon.
32-åringen dömdes för grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak till fängelse i ett år och sex månader samt att betala 74 000 kronor i skadestånd till Katarina.
Här är några av artiklarna:
Katarina berättar om våldet och dödshoten: ”Kan jag hjälpa en enda kvinna så är jag nöjd”Mannens svar om grova anklagelserna: ”Jag slog macheten i sängen för att jag var ledsen” Ny artikelserie i Norran: Därför sätter vi brottsoffren i centrumKatarina påpekade bland annat:
– Jag fick jättebra stöd av min advokat Jonas Wiklund som förberedde mig på att det skulle bli ett långt och ingående förhör i rättssalen, där jag skulle få svara på många detaljfrågor.
Jonas Wiklund utsågs tidigt som målsägandebiträde för Katarina.
Målsägandebiträdets uppgift är att ska ta till vara målsägandens intressen i målet samt på olika sätt lämna stöd och hjälp.
Det kan exempelvis handla om att medverka vid polisförhör, genomgång av förundersökningen, förberedelser inför rättegången och att hjälpa målsäganden angående skadeståndsanspråk.
Hur har du på olika sätt hjälpt Katarina under den här processen?
– Jag blev inkopplad ganska tidigt, ett målsägandebiträde ska ju utses när det inleds en förundersökning kring den här typen av ärenden. Jag har varit med som ett stöd vid polisförhör, under och efter rättegången och även i samband med att domen meddelades.
Mer i detalj, vad har det handlat om?
– En viktig sak är att förklara vad som kan vara svåra moment och vilka frågor som kan komma att ställas från andra personer. Vi har också diskuterat praxis kring skadestånd, framfört yrkanden vid rättegången och vad man kan förvänta sig av en fällande dom, säger Jonas Wiklund.
Alla brottsoffer orkar inte möta gärningsmannen i rättssalen, hur tänker man som målsägandebiträde då?
– För och främst att man upplyser om möjligheten – när målsäganden ska förhöras – att gärningsmannen inte behöver sitta i samma sal under förhöret. Det är något man måste ha förståelse för.
Men så skedde inte i detta fall, Katarina orkade vara med hela tiden?
– Ja, det stämmer. Jag menar också att det viktigt när berättelsen ska värderas av domstolen att målsäganden och den misstänkte sitter i samma rum och att man vågar och orkar stå för det man sagt tidigare i polisförhör. På det sättet visar man att det är dessa uppgifter som gäller, avslutar Jonas Wiklund.
Åsa om följderna av männens hot och våld: ”De här kvinnorna lever i ett helvete”Marie utreder mäns våld och hot mot kvinnor: ”Prata med en vän, få skadorna dokumenterade – och sök hjälp”