Foto: Henrik Montgomery/TT.
Tankar efter paneldebatten i Anderstorpsgymnasiet aula den 31 januari.
Anledningen till mötet var beslutet att elever inte längre ska få gå ifrån timplanebunden lektionstid för att lära sig att spela ett instrument.
Det var roligt att se vilket engagemang det finns för kulturskolans musikutbildning, då salen var fullsatt.
Verksamhetschef Jan Söderström och för- och grundskolenämnden Fredrik Stenberg (S) är ansvariga för beslutet och menade att det är en följd av att kommunen måste följa skollagen.
Vid närmare kontroll av detta påstående framgår att det är upp till varje skola där rektor beslutar.
Det finns även goda skäl att tro att kulturskolan inte kommer att nå fler elever, då trovärdiga svar på publikens frågor inte kunde ges.
En kraftigt decimerad lärarkår och samma budget som var avsedd för gamla musikskolan ska bekosta många fler utbildningar och kurser som ska ingå i nya kulturskolan. Detta inte är möjligt.
För att klara det minskas den långsiktiga individuella undervisningen till förmån för kortare stunder av att prova på olika uttryck. Kvaliteten går därmed förlorad och det lokala musiklivet skadas och utarmas på sikt.
Fem månader är tillräckligt lång tid för att personalen ska kunna hinna genomföra beslutet, påstod Verksamhetschef Jan Söderström.
För det krävs mer än att ledningen öser positiva omdömen över personalens kompetens och kreativitet.
Jag har begärt få fram statistiskt underlag för frånvaron för instrumentalelever kontra övriga, till exempel de som går hockeyklass, som jag vet har regelbunden frånvaro. Hockeyn verkar vara en ”helig ko” som visar på vad som prioriteras.
Att på tveksamma grunder kraftigt försämra instrumentalundervisningen kommer att ge obotliga skador. För att lära sig spela måste man i framtiden anlita privatlärare, som man gjorde innan musikskolan fanns. Hur stämmer det med socialdemokratisk ideologi?
Wille Wihlborg, Skellefteå
