Kulturhuset.
Det var den 20 mars 2018 som Skellefteå kommunfullmäktige tog beslutet att godkänna Skellefteå Industrihus investering i hotellbygget i kulturhuset.
Beslutet överklagades av fyra kommuninvånare som i huvudsak invände att beslutet stred mot Kommunallagen, närmare bestämt de paragrafer som beskriver den kommunala kompetensen – det vill säga vad en kommun får och inte får syssla med.
Kommunalrådet: ”Hotellinvesteringen är inte hotad”Löwenhöök (M): ”Vi borde göra ett omtag, detta kan få konsekvenser för vårt anseende”Förvaltningsrätten i Luleå inledde då en laglighetsprövning av fullmäktiges beslut. Domen som just har kommit, upphäver beslutet från fullmäktige.
Hotellbygget hotat: Flera har överklagat kommunens beslutEn av de överklagande framförde bland annat argumentet att det rörde sig om en ”spekulativ verksamhet”, då det är oklart om kommunen verkligen får igen den summa som satsas. Flera av de överklagande framförde argumentet att den kommunala hotell-satsningen riskerar att konkurrera med den redan befintliga hotellbranschen lokalt.
”Ekonomiskt riskabelt att backa nu”Skellefteå kommun har i huvudsak framfört att det överklagade beslutet inte är av bindande karaktär, eftersom det rör ett dotterbolag – Skellefteå Industrihus. Kommunen argumenterar också för att beslutet egentligen fattades redan 2015. Det var så beslutet om att bygga ett kulturhus först blev godkänt. Därmed anser man att beslutet redan vunnit laga kraft. Ytterligare ett argument är att kommunen genom sin hotellsatsning tillhandahåller lokaler för näringslivet, vilket man ser som det kommunala fastighetsbolagets uppgift.
”Inte en kommunal angelägenhet”
Men förvaltningsrättens bedömning är en annan. Beslutet som togs 2015 kan inte anses innefatta att kommunen skulle bygga ett hotell, den ”precisionen” fanns inte med i beslutet . Och den paragraf i kommunallagen som rör ”vissa kommunala befogenheter” är inte tillämplig. Kommuner får visserligen tillhandahålla lokaler till enskilda företag, om ”synnerliga skäl” föreligger. Men det får inte handla om specialanpassade byggnader, exempelvis hotell. Och att det skulle föreligga en brist på hotell har kommunen inte heller lyckats påvisa.
Sammanfattningsvis slår förvaltningsrätten fast att beslutet inte rör något som kan ses som en angelägenhet för kommunen och därför upphävs det.