Under 2015 fick polisen i Skellefteå, som också omfattar Norsjö och Malå kommun, in 103 anmälningar som gällde misshandel inklusive grov samt grov kvinnofridskränkning.
Sistnämnda brott handlar om att vid upprepade tillfällen utsättas för hot, misshandel och ofredande där varje gärning, som det heter i lagtexten, varit en led i en upprepad kränkning av den enskildes integritet och skadat självkänslan.
Ökning senaste åren
Det som utmärker sig i nämnda statistik är att antalet grova kvinnofridskränkningar har ökat jämfört med de senaste åren.
Samtidigt visar polisens statistik att av 15 inkomna ärenden gällande brottet grov kvinnofridskränkning under 2015 har 10 av dessa lagts ned av åklagare.
”Det går inte att bevisa”
Motiveringen i nio av ärendena har varit följande:
"Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som föreligger går det inte bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt"
– Det tionde ärendet har lagts ned då brottet inträffat långt tillbaka i tiden och därför preskriberats. I ett fall har åtal väckts för annan brottslighet, misshandel o olaga hot.
– När jag tittar igenom ärendena så finner jag att i tre av 15 ärenden så har målsäganden inte velat medverka. Två av 15 ärenden har gått till åtal, i tre fall pågår fortfarande förundersökning, sammanfattar Lars Persson vid polisen i Skellefteå.
Rubricerar polisen inledningsvis ofta händelsen fel, att det inte alls handlar om grov kvinnofridskränkning?
– Detta är kanske något som åklagare också borde svara på. Men när polis i det akuta skedet kommer till brottsplats så inhämtas uppgifter huvudsakligen från målsäganden och ibland även vittnen. Utifrån dessa uppgifter bedöms om brott som står under allmänt åtal är begånget.
– Sedan görs en samlad bedömning om det finns gärningar som kan ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och självkänsla. Men under utredningens gång kan brottsrubriceringar ändras utifrån olika uppgifter i förhören, tillägger Lars Persson.
Vad är viktigt för att nå framgång i en polisutredning?
– Det är oerhört värdefull för utredningen att brottet anmäls i nära anslutning till brottet. Vi kan då säkra bevisning på ett helt annat sätt än ifall brottet anmäls i efterhand. Då har vi en färsk brottsplats där bevisning kan finnas i form av spår, färska förhörsuppgifter och säkring av fysiska skador. Och även om målsäganden senare inte önskar medverka så kan åklagare väcka åtal om övrig bevisning är tillräcklig.
”Inte av onda avsikter”
Åklagare Magnus Öhrn:
– Visst ligger det något i att polisen inledningsvis ibland för snabbt sätter rubriceringen grov kvinnofridskränkning. I ett första kortare förhör kan det framkomma uppgifter om flera misstänkta brott, då sätts kanske grov kvinnofridskränkning istället för exempelvis misshandel och ofredande. Det görs naturligtvis inte av onda avsikter, och vi har pratat med polisen om det här.
– Samtidigt ska vi åklagare också vara självkritiska, att man som jouråklagare ibland i det första läget väljer den allvarligare rubriceringen – för att sedan skriva ned misstankarna till några enskilda brott. Det gäller ju att kunna bevisa att det handlat om ett systematiskt kränkande av brottsoffrets självkänsla och integritet, tillägger Magnus Öhrn.