Kanske är väggen med trampolinerna det folk minns mest från sina barndoms besök. Arkivbild.
I över tio års tid var badet den enda fullstora bassängen i kommunen, och många skolutflykter gjordes därför till Skelleftehamn.
Bassängen kunde byggas så tidigt som 1956 tack vare att Bolidenbolaget sponsrade. Först 1970 byggdes Eddahallen.
När man aldrig hade besökt ett badhus i hela sitt liv gav nog besöken mera bestående minnen än ett besök för dagens barn.
Reporterns minnen
Själv har jag ett minne av en skolresa i lågstadiet, cirka år 1968. När vi stod i kö i trappen för att komma in, råkade jag svänga kassen med badgrejer mot stentrappen, och flaskan med Loranga som var med i matsäcken gick sönder. Det var ytterst ovanligt att man fick en läskflaska själv, det normala var att syskon delade. Det var stor sorg att förlora drickan, och en stor lycka när fröken var så snäll att hon köpte en ny. Tack Gunilla!
Jag minns också att en pojke från en annan skola dök under oss flickor när vi simmade, vilket var så obehagligt att vi mest stod stilla i vattnet och höll oss tätt intill varandra.
Fotografens minnen
Fotograf Leif berättar också om två minnen när vi gör det troligen sista besöket i badet.
- Jag och en kompis blev instängda i den varmare bastun av några större killar. De satte sig utanför dörren och blockerade den. Jag minns paniken när det blev varmare och varmare.
Leif berättar också att han gick simskola i Örjansbadet, men fuskade och gick på botten under övningarna.
Har du också minnen från badhuset? Skriv i kommentarerna och berätta.
